Johanna

Godmorgon!

Natten har varit fantastisk.

Efter ca två veckors skitsömn så har han äntligen börjat sova bra!

Det känns bra, efter som att vi ska åka till pappa idag och jag vill inte att han ska väcka dem.

Jag är en människa som vill vara till så lite besvär som möjligt.

I natt låg jag och tänkte på när jag och Daniel såg varandra första gången.

Jag kommer ihåg den dagen som om den vore igår.

Han satt och höll några tjejer sällskap i rökrutan och jag blev nästan kär med en gång.

Han var det finaste jag sett och jag ville bara ha honom.

Jag hade pojkvän redan, men jag kunde verkligen inte stoppa de tankarna.

Han har berättat vad han tänkte när han såg mig första gången;

"Du var det vackraste jag sett och du var en sån där tjej man bara kan drömma om att få. Du var alldeles för fin för att jag skulle lyckas få dig."

Så sjukt att vi båda vi tänkt så.

Tänkt likadant om varandra.

Vi blev bästa vänner eller mer som en syster och bror.

Altt gick väldigt fort.

Och helt plötsligt hade vi något slags förhållande i smyg.

Trots att jag hade min stackars pojkvän (som det egentligen inte var ett dugg synd om) som egentligen har sig själv att skylla.

Och nu sitter vi här förlovade och har ett barn tillsammans, planerar barn nummer 2, funderar på att köpa hus och har pratat bröllop! ♥

Jag tror att det var meningen att det skulle bli vi.

Jag tror att vi hör ihop.

Han var, redan då, min andra hälft.

Så i år har vi varit tillsammans i 8 år.

Vart tar tiden vägen?

Jag är så nöjd med mitt liv.

Kunde inte haft det bättre!

Lycka!

Jag har börjat drömma konstiga saker.

Inatt jagade jag zombies!

Jisses..

Sen, nästan varje natt, vaknar jag och letar efter Leo.

För det är precis som att jag glömmer bort att jag lagt tillbaka honom i sin säng efter att jag ammat.

Så jag börjar liksom leta efter honom lite i panik tills jag kommer på att jag drömmer och att han ligger lugnt och tryggt i sin säng.

Tänk va hjärnan kan spöka..

Nu ska jag sätta igång och städa!

Ha en trevlig helg.