25 december

Igår kände jag inte för att sitta och blogga.


Hade en fantastisk julafton!
Leo blev inte rädd för tomten och tomten fick till och med hjälp Leo med julklapparna.
Det slutade med att tomten öppnade alla för att Leo var bara intresserad av innehållet.
Haha!

Det komiska är att alla klappar han fått hittills har jag själv stått och tittat på och tänkt köpa!
Vilken tur att jag inte gjort det! :)



Igår somnade Leo utan problem, men vaknade vid 23:30.
Leo fick ligga inne i huset hos farfarn och hans fru.
Jag och Daniel låg i gäststugan.
Jag blev inringd efter att farfar(svärfar) hade vaggat Leo i en timma.
Jag fick honom att somna, men han grät så fort jag lade ner honom i hans säng.

Efter att jag vaggat honom i 1h 15 min (jag var helt slut i mina armar kan jag tala om) så lyckades jag få honom att somna, men jag var tvungen att lägga mig på golvet bredvid för att han skulle fortsätta sova i lugn och ro.
Hade jag inte varit så förbaskat kissenödig så hade jag somnat där..


Men jag lyckades smyga ut till stugan igen.


Och jag ska säga er att jag fick en uppenbarelse! Mitt i all frustration över att ungen vägrar somna om mitt i natten så var det så underbart att se och förstå hur viktig man kan vara för en person.
Han låg där i min famn, borrade in ansiktet i armvecket och emellan åt tittade han upp på mig och log, precis som om han ville kolla att det fortfarande var mamma som höll honom.
Där och då bestämde jag mig för att om det så ska ta resten av natten att få honom att somna så ska jag stå här och vagga och vagga mitt älskade barn!
Mitt älskade barn som jag har burit i min kropp och med all min kraft, jag inte trodde fanns, tryckt ut!
Detta mina vänner, detta är kärlek på högsta nivå! ❤


Idag åkte vi vidare till mamma.
Firade jul och så.
Hur mysigt som helst.


Igår kväll så gick jag och Daniel och lade oss lite tidigare än alla andra.
Nu vet jag vad ni tänker: "Jaja.. Anar vi lite kuckelimur här..?"

Nej, mina vänner, ni har så fel!

Vi låg och pratade.
Om allt mellan himmel och jord.
Vi skrattade och höll våra händer.
Det var så kärleksfullt och helt fantastiskt.
Det var så himla mysigt och det känns som att det var så himla längesedan vi pratade. Alltså på detta sättet.
Det är så svårt att förklara, men nästan som en liten påminnelse om varför man älskar varandra.
Tror vi behövde komma bort från tjafs om disk och dammsugning.


Ikväll har jag packat upp allting och plockat i ordning.


Har kollat på änglagård -tredje gången gillt.
En mycket bra film!


Nu skall vi sova, något vi behöver efter att jag har ränt denna natten och Daniel jobbat natten till igår.


Sov gott på er!
Och god fortsättning!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0