29 februari
Skott år!
Varför har februari bara 29 dagar var fjärde år? Vem kom på den idén?
I lördags tog jag en power walk med grodan.
Skönt som tusan var det.
I söndags tog jag och Daniel med oss Leo och Putte ut på en promenad.
Varit en väldigt lugn helg.
I måndags var Leo lite gnällig.
Nej, sur!
Han var riktigt sur i måndags.
Fast alla kan inte vara på topp humör jämt.
I måndags fick jag hem de andra aminingsbehåarna men de passade inte heller.
Blev inget bra alls.
Jag kan verkligen inte fatta hur det kan vara så svårt för mig att hitta någon som passar!?
Är det mina bröst det är fel på??
Ibland undrar jag..?
Igår vaknade jag och Leo 8:30.
I vanliga fall brukar vi gå upp, men han somnade om.
Jag, pernilla och Karolina skulle åka till torp för att handla en present till en baby shower vi skulle gå på så klockan 1 väckte jag Leo.
Han var KOKHET!
38,2 i feber.
Min lilla älskade groda! ♥
Tänkte att frisk luft gör gott och åkte ändå.
Febern gick ner till 37,7.
Toppen!
När jag kom hem från torp var feber uppe i 38,2 igen. :(
Ringde Läkarhuset och de sa att om febern inte gått ner på kvällen så skulle vi ringa och eventuellt åka ner.
Sen på kvällen var den uppe i 38,2 fortfarande.
Jag fick gå hem från showern, hämta Leo som var hemma med pappa och åka ner med honom.
Där nerer trodde läkaren att han fått RS-virus.
När läkaren gick i väg för att skriva ut en remiss till silvias barnsjukhus så kom sköterskan som satt i receptionen in.
Hon blv bara så förälskad i Leo och ville bara gosa med honom.
När hon frågade vad läkaren sagt och jag svarat RS-virus så sa hon:
"Trodde han det?!"
Men i mina öron lät det:
"Herre gud, har han fått det!!??"
Efter som att jag inte visste vad det var så kunde jag inte stoppa tårarna och började gråta.
Jag lever i en ständig skräck att det ska hända honom något.
Han är min skatt och vet inte vad jag skulle ta mig till om han försvann i från oss.
Jag kanske är ensam om detta och det kanske kallas mer panik ångest, jag vet inte.
Men det är jobbigt att hela tiden gå runt och vara rädd.
Hela tiden är väl lite att ta i, men ofta.
Jag tycker det är jätte jobbigt att lyfta upp honom eller ta i honom när han är naken för det känns som att han är så skör.
Det känns som att han ska gå sönder.
Att ta tempen i rumpan är jätte jobbigt, för det känns som jag antastar honom!
Att han nu har hög feber är det värsta!
Tänk om han inte klarar detta!?
Tänk om han somnar in?
Hela tiden går jag runt och intalar mig själv att det inte går någon nöd på honom.
Han äter och skrattar och mår ganska bra för att ha feber.
Men, när läkaren pratade om RS så hörde jag bara att han var döende!
RS är inget farligt.
Det sätter sig i luftvägarna och är gör vanligt.
Men väldigt små och äldre kan få lunginflammation av det.
Det gäller bara att hålla koll på det och söka hjälp i tid.
Men när ska jag komma i från denna ångesten?
Jag kan ju inte gå runt och vara rädd för att han ska dö hela tiden.
Men saken är den att han är det bästa som hänt oss och vi har så mycket kärlek att ge honom och bara tanken att han skulle förvinna från oss gör mig livrädd!
Usch!
Sköterskan blev alldeles förtvivlad och sa att det inte var något att oroa sig för och att Leo verkade alldeles för pigg för att ha det.
Jag åkte och hämtade Daniel och vi åkte ner till barnakuten.
De konstaterade att han har något virus, men de kunde inte se vad för han är i ett tidigt stadie.
Men efter som att Leo är så "stor" så trodde dem att han skulle tillfriskna ganska så fort.
Han syresätter sig bra, men så fort vi tycker att han verkar ansträngd eller inte orkar äta ordentligt skulle vi komma in igen.
Läkaren på Läkarhuset sa:
"Får din son mycket mat? Han är så stor!"
Jag tycker inte Leo är så stor, men det kanske han är?
Klockan 3 kom vi hem inatt.
Så familjen Lundström/Netterlid har varit fruktansvärt trötta idag!
Leo har sovit nästan hela dagen.
Han har vaknat och ätit och hunnit busa med pappa lite, men somnat igen.
Men det är inte så konstigt.
Vem är pigg när man är sjuk?
Just nu har han ingen feber: 37,5.
Ska ta tempen innan sängdags.
Hoppas att den fortfarande är borta då!
Det skulle känns så mycket bättre.
Nu ska vi äta middag sen ska jag fortsätta gosa med min lilla groda!
Ha en trevlig kväll!
Over and out..
Jag fick