Johanna

Hej mina kära vänner.

Ja.. Som ni kanske misstänker så har vi nu fått våran lilla bebis.

Han kom den 6:e januari klockan 11:18.

Han vägde 4280g och va 53cm lång och har fått namnet Leo.

En förlossningshistoria kommer så fort jag fått tag på min journal.

 

 

 

Känns så konstigt  med en bebis här hemma.

Fast ändå inte.

På något sätt känns det som att han alltid har varit här.

En sån underlig känsla.

 

 

Igår kom vi hem.

Väldigt skönt då jag var vansinnig på personalen på BB.

Lille Leo ville inte ta bröstet när han kom ut och därför har personalen ägnat väldigt mycket tid åt mina stackars bröst.

 

Det är ju inte så att det kommer in EN barnmorska och visar utan alla ska visa och alla säger lite annorlunda saker.

Nu håller du fel, huvudet mer uppåt, kroppen mer bakåt, tryck honom emot dig, rak i ryggen, benen rakt ner och så vidare.

Sen när jag sitter som en skräddare i sängen så skulle dom ha mig på en stol..

Lilla Johanna  kan inte riktigt sitta på en stol och amma för när hon ska sitta med ryggen ända in mot ryggstolen får hon ha sina fötter på tå för att nå ner till backen.

Och ändå envisades dem om att jag skulle sitta på den förbannade stolen.

Tillslut struntade jag i det och satt som en skräddare i sängen ändå.

 

 

Han började sutta på bröstet men somnade hela tiden och då ansåg jag att han var nöjd.

Vill en bebis ha mat säger den till, så är det bara.

Första dygnet käkade han inte så mycket, men andra dygnet ville han ha mer mat.

Då bestämde dom att jag skulle börja pumpa ut mjölk och ge honom flaskan.

Men då fick jag lära mig på föräldrakursen (tänk att jag faktiskt lärde mig något ändå) att om man ger barnet flaskan alldeles för ofta så vill han inte ta bröstet för att det är så mycket lättare med flaskan. Det rinner liksom ner i halsen på dem och de behöver inte anstränga sig så mycket.

 

Och stackars Daniel lyssnade alldeles för mycket på barnmorskorna (som egentligen ville och menade väl).

Jag blev ännu mer irriterad.

På söndagen trodde jag att vi skulle få åka hem.

Jag tyckte att han började suga bättre och fick i sig mer mat.

Men tydligen inte..

När man ska åka hem kommer en kvinna från BB's amningsavdelning och frågar hur det känns, om man är redo att åka hem och hur man tycker att amningen går.

Den här kvinnan som kom in började peta och klämma och visa och envisades om att jag skulle sitta i den förbannade stolen.

 

 

Natten till söndagen så lyckades jag amma Leo liggandes och han fick i sig as mycket mat och somnade intill mig och fick ligga hos mig den natten för så fort jag la honom i från mig skrek han.

 

Men hon tyckte inte jag kunde amma liggande och tyckte heller inte att jag skulle åka hem..

 

Johanna var nu argare än någonsin och hade inte gråten långt borta.

 

Var jag så  otroligt värdelös på att amma??

Kan tala om att jag aldrig känt mig så misslyckad någon gång.

 

Dom var dessutom oroliga att han hade dåligt blodsockervärde och när dom tog prover på det och för gulsot så var hans värden alldeles perfekta.

 

Det dygnet (söndag till måndag) var riktigt jobbigt.

För dom bad mig pumpa och pumpa och pumpa.

Sen kom dom in för att väga honom innan måltid och efter måltid.

Han hade då inte gått upp så mycket och då ville man ge honom nappflaskan med min mjölk i, men den spydde han upp.

Då var det som jag sa:

 

"Han är nöjd, han behöver inte mer mat."

 

Men att lyssna på en oerfaren nybliven mamma går absolut inte..

 

Så de fortsatte att tvinga i honom mjölk efter amningen -som han givetvis spydde upp..

*suck*

 

Daniel tyckte så klart att jag skulle lyssna på vad de sa och jag blev mer och mer irriterad.

Sen kom en barnmorska på (som var underbar) att han vill ha spenar..

Så jag fick använda bröstnapp.

Perfekt, han sög som aldrig förr, men han skulle så klart ha ännu mer mjölk vid sidan av -som han naturligtvis spydde upp...

 

 

Tro aldrig att jag va arg..

Jag va totalt RABIAT!

 

 

Sen skulle de väcka mig på natten till måndagen.

klockan 03:00 vaknade Leo självmant och käkade som bara den.

Nej, men då ville  de att jag skulle sätta mig och pumpa mina bröst (producerar väldigt mycket mjölk och måste få ut och sen fick han ju TYDLIGEN inte i sig tillräckligt med mat så jag var ju tvungen att ha reserv) men jag vägrade för jag tänker inte sätta mig klockan 3 på natten för att pumpa mina bröst när JAG känner att JAG INTE behöver det.

Inte nog med det, efter att han käkat så la vi oss och somnade igen, då kom hon in och väckte oss och tvingade oss att flaskmata ungen.

Det var bara att ta upp honom och så klart så spydde han upp maten!!!

 

Mellan klockan 06-06:30 vaknade han igen och ville ha mat.

Han sög och dom hade så klart koll på när det va dags för honom att äta igen.

De kom in och jag fick sätta mig och pumpa och Daniel fick ge honom flaskan.

Denna gången var Leo nog trött på att spy, för han tog inte många tag på flaskan.

 

Förstår ni hur arg jag var?

Danile tyckte fortfarande att vi skulle lyssna på vad de sa för dem hade ju så rätt..

 

På måndag morgon kom en annan från amningsavdelningen in och pratade.

Det var nog den underbaraste människan (på alla de dagarna jag låg på BB) som jag mött!

 

Hon sa:

"Men det går ju jätte bra att amma, du gör ju precis rätt. (Jag kan tala om att jag satt i skräddarställning och höll honom så att det blev bekvämt för mig. Inte som de ville att jag skulle göra. :) )  Sen har jag ett annat knep vi körde för 10 år sen som kanske funkar ännu bättre. Istället för amningsnapp så använder du nappen på nappflaskan."

 

 

 

 

Hon visade mig och jädrar i min låda vad han sög!

Ännu mera!

 

Sen säger Daniel:

 

"Ska vi ge honom mjök nu på flaska? Det har vi blivit tillsagda att göra."

 

Barnmorskan:

"Nej, det tycker jag verkligen inte, nu somnade han vid bröstet och han är nöjd."

 

 

Jag kunde inte hålla mig så jag sa:

"Tack, äntligen någon som lyssnar på mig. Så här har han gjort hela tiden och då vill de att jag ska ge honom mjälk på flaskan som han bara kräks upp hela tiden. Ett barn som är hungrugt säger till."

 

 

Hon höll med mig.

 

Så hon tyckte absolut att vi skulle få åka hem.

 

Nu har vi som sagt kommit hem och amningen funkar bättre än någonsin.

Han äter för fulla muggar.

Det enda jag inte gillar är att Daniel ska var med och pilla och "rätta" mina "fel".

För enligt honom så ammar jag inte rätt.

Jag är något irriterad på honom och en gång sa jag till honom:

 

"Här var så god, du kan få ta och amma honom istället."

Men nu låter jag honom hållas.

Han vill ju bara väl och vill att våran lille pojk ska få i sig tillräckligt med mat.

Igår va svärmor här och hon sa samma saker som jag och idag var mamma här som också sa samma saker som mig och det kanske kan få honom att lugna ner sig lite.

 

 

Det är dock lite kladdigt och jobbigt  med nappflaskenappen, men är det, det enda sättet att få honom ta bröstet ordentligt så kör vi på det.

Fick matat honom lite innan utan den.

Ibland lyckas jag och jag kanske borde gneta mer än vad jag gör.

Har även varit på Fröja och hyrt en elektrisk bröstpump.

Har så mycket mjölk att jag inte riktigt vet vad jag ska gör med den.

Så efter var annan, var tredje matning så måste jag pumpa.

 

 

 

Imorgon kommer våran efterlängtade soffa.

Är så lycklig.

Har längtat så efter en ny.

 

 

Imorgon ska vi tydligen på en jävla roadtrip till Borås och grejer.

Han ska köpa grodor och koraller.

Kan inte påstå att jag är så sugen på att sätta mig och åka iväg någonstans.

Men men...

 

 

 

Ikväll ska vi mysa med ostbricka.

Har längtat i snart 10 månader!!

Ska njuta av varenda tugga!!

 

 

 

Lägger upp lite bilder på vårat lilla mirakel!

 

Leo är en timma gammal på denna bild.

 

 

 

En dag gammal!

 

 

 

Tre dagar gammal!

 

 

 

Ha en super mysig kväll, för det ska jag ha!

 

 

 

Over and out!