Johanna

Ja.. Vart ska jag börja..?

 

Ca klockan 20:20 torsdagen den 5/1-12 gick min slempropp.

Nervös utan dess like blev jag.

Började må illa och den så kallade mensvärken började.

20 minuter senare så började värkarna.

Först en molande värk som blev starkare och sedan gick tillbaka till det molande.

Ringde in till NÄL och de tyckte jag skulle ta ett bad och två alvedon.

 

 

Jag har alltid sagt att alvedon inte hjälper och det kan jag tala om att det gjorde det inte nu heller.

Började få ondare och ondare.

Och ringde in till NÄL igen.

De bad mig klocka värkarna.

 

 

Jag klockade dem och ringde in igen.

Då kom dom med två till två och en halv minutintervaller och satt i en till en och en halv minut.

Då hörde dom att jag hade rent utsagt SKIT ONT och bad mig komma in.

 

 

 

Började kolla BB-väskan så att jag fått med mig allt.

Klockan 23:05 satte vi oss i bilen och rullade mot NÄL.

Klockan 23:45 var vi framme.

 

 

När vi kom in till entrén så fick vi ringa på en klocka för att komma in.

Då skulle man prata i en högtalare och mitt i allt gör det fruktansvärt ont och jag säger:

 

"Hej, mitt namn är Johanna och jag står här med värkar och vill komma in!"

Daniel skämdes som en gris när jag sagt så, men jag var mitt inne i något helt annat så jag tänkte inte på hur dumt det lät. Haha.

 

Precis när jag tog tag i dörren in till själva förlossningen så gick vattnet.

Och det brukar vanligtvis INTE säga splasch som det gör i filmer, men det gjorde det kan jag lova.

Hade jag inte haft byxor på mig så hade det spalschat rejält.

Not very nice.

 

 

Klockan var då 23:50 och blev då inskriven.

Jag fick väldigt sexiga sjukhuskläder och en sjukt sexig blöja! ;)

 

 

När jag lagt mig på bädden så kollade barnmorskan hur öppen jag var.. -7cm!

Jag fick lustgasen och ett glas nyponsoppa!

 

Härligt tänkte jag! Nu blir det bebis inatt.

 

Det visade sig att jag hade otroligt fel..

 

 

Ja, sen händer det inte så mycket mer på ett tag.

Jag tyckte att krystvärkarna börjat.

Jag ville liksom bajsa och trycka på.

Men min lilla livmoder ville inte öppna sig så himla mycket mer.

Klockan 02:45 var jag öppen 8 cm.

Barnmorskan hade under natten påpekat att jag gärna fick en epidural (ryggmärgsbedövning), men jag ville klara mig så länge jag kunde på lustgasen.

Runt klockan 5:00 så ger jag med mig och ber om att få bedövning.

 

Läkaren var jätte rutinerad och hade gjort detta hur många gånger som helst.

Jag talade nämligen om att jag var lite rädd för denna fasansfulla spruta!

Läkaren kom in och satte den klockan 5:30.

Sticket kändes, men inte alls som jag trodde.

Dock så lyckas han sätta den lite fel för jag fick sjukt ont i benet!

Han ursäktade sig och sa något i stil med:

 

"Bara för att vi lyckats övertala dig om att det inte skulle gå fel så lyckas det bli lite galet."

Han fick göra om det.

Men så fort han fått dit den så började bedövningen värka med en gång.

En obeskrivligt SKÖN känsla!

Jag slappnade av och hade nästan kunnat somna.

 

 

Sen hände det inte så himla mycket mer.

Jag hängde på den där "ställningen" som finns i rummet och roade mig med lustgasen.

Det tryckte på ganska bra (tyckte jag) och ville bara trycka ut honom, men fick inte efter som att jag inte var tillräckligt öppen.

 

 

 

Så jag fick ligga där och hålla mot.

 

Sen började det hela avta lite.

För livmodern "stängde" sig och var nere på 7 cm igen runt 6 tiden.

 

 

När klockan var 06:30 och det snart var dags att byta barnmorska så kände jag att nu jädrar i min låda vill bebisen ut!

 

 

De gav mig ett medel vid 06:35 som skulle luckra upp livmodern så att lille Leo skulle komma ut.

De försökte hjälpa till med händerna så att livmodern skulle öppna sig, men det funkade inte.

 

 

När klockan var ca 7:30 så var jag öppen 8 cm igen.

Men nu började värkarna avta.

Jag fick feber och de gav mig 2 alvedon och penicillin.

klockan 07:50 så fick jag något medel som skulle göra värkarna starkare eller vad man ska säga.

Hon bad mig ställa mig på alla fyra och vagga lite, sitta på olika pilatesbollar och stå upp.

Jisses vad hon "jonglerade" med mig.



Hon sa:



"Du var verkligen samarbetsvillig."



Mitt svar var att jag inte kunde någonting men att dom kunde.



Och så här höll det på tills att krystvärkarna satte igång igen.

De gav mig saft med druvsocker i för att ge mig mer energi.

 

 

Och 8:45 gav de mig det där medlet som skulle luckra upp livmodern igen och livmodern öppnade sig 10 cm.

 

Då ställdes jag på knä för att krysta.

Och jädrar i min låda vad länge jag höll på.

 

När klockan var 10:00 bad de mig lägga mig ner och då var han verkligen på väg ut  -på riktigt!

 

Smärtan är ju dock obeskrivlig.

Det känns lite som att den största bajskorven ni kan tänka er ska ut.

Det gjorde på något sätt inte ont, men när huvudet nästan var ute och till att det kom ut gjorde det riktigt ont.

Jag svor som en dåre!

Sen var det precis som att det släppte och det blev mer som ett tryck när kroppen skulle ut.

Och allt kändes helt annorlunda, precis som att jag kände att det ändrade form där nere.

Jag gjorde en sista krystning och kroppen gled ut.

Då var klockan 11:18.

 

Så otroligt skönt var det att det nästan var över.

 

De torkade av honom, men kunde inte lägga honom på mitt bröst förrän Daniel klippt navelsträngen för den var alldeles för kort för det.

 

När jag fått honom på bröstet gav hon mig ett medel som gör att moderkakan åker ut.

 

"Detta tar cirka 30 min" sa hon.

Men bara efter några sekunder gled den ut.

Klockan 11:27

 

Och den känslan när moderkakan glider ut är helt fantastisk.

Precis som att sätta sig ner och vila efter ett hårt träningspass och bara pusta ut.

 

Sen skulle hon sy mig.

Jag sprack vid klitoris och i vaginan.

Hon smetade på bedövningssalva men den hjälpte inte ett dugg.

Jesus, vad ont det gjorde!

Smärta på hög nivå.

 

Jag tappade 2 dl blod. :) Inte speciellt mycket då det är helt normalt att tappa 1 liter.

 

 

 

Detta var en upplevlese utan dess like och jag kommer definitivt göra om det!

Det gör ont, men så fort bebisen och moderkakan kommit ut så gör det inte ont längre.

Och det är värt det!

 

 

 

Här är Leo ca 1 timma gammal.

 

Mitt älskade, vackra barn.

 

♥