Johanna

Leo lämnades på dagis klockan 9.
Hela vägen till dagis hade jag ont i magen.
Barnen började med lek utomhus, så fröken kom och tog Leo i handen och gick iväg.
Jag sa hejdå och gick.
När jag vände mig om en sista gång såg jag hur Leo tittade runt om sig precis som när man letar eller tittar efter någon.
Jag förstod ju att han undrade vart hans mamma var.

Och då brast mitt hjärta!
Totalt, men inga tårar.

Åkte och gymmade och kom precis hem och nu bara brast det för mig..
Så jobbigt.

Jag försöker hela tiden att intala mig själv att jag faktiskt inte lämnat bort honom.
Dagispersonalen har ju bara lånat honom lite..


Nu skall jag sätta mig och titta på rederiet och tänka på annat...