Johanna

I måndags när jag gått runt hörnet på dagis så blev Leo gör Ledsen.

Min lilla kärleksmums.

 

Igår vet jag inte hur det gick.

Han sprang iväg innan jag ens hunnit säga hejdå.

 

Igår kom Pernilla och Julius på middag.

Daniel åkte och jobbade natt som vanligt så jag skulle blivit ensam om de inte kom. 

 

Var skönt med lite sällskap.

 

Igår ville inte Leo somna. 

Han somnade som vanligt vid 19 efter en timma vaknade han och var super ledsen.

Han fick ligga hos mig i soffan fram till 21:30.

Sedan somnade han igen.

Dock vaknade han vid 22:30. Vet inte den exakta tidpunkten, men han somnade om igen.

 

 

Idag när jag lämnade Leo så blev han super ledsen.

Mitt hjärta gick verkligen i tusen bitar.

 

Jag vill tacak för alla flrsök till stöttande ord.

Det hjälperninte mig nu.

Jag tycker att det är fruktansvärt att läman bort honom till vilt främmande människor som skall ta han om honom, förstå hur han fungerar. 

Och att han blir ledsen när jag går gör inte saken bättre.

Ja, jag vet att han kanske kommer gråta för att han inte vill hem sedan, men just nu är det inte så.

Och just nu bryr jag mig inte om i fall han kommer göra det i framiden.

För just nu är vi inte i framtiden.

Det är NU det känns jobbigt och det är NU han är ledsen när jag lämnar honom.

 

Och just nu är han fruktansvärt lättad när jag kommer.

Han säger hejdå och springer till hallen så vi kan åka hem,

 

 

Tänk om ni bara kunde förstå att det just nu känns jävligt jobbigt istället för att säga; "Det är inget att sterssa upp sig för.".

 

Nu blir det lite rederiet. 

Snart är klockan 12:30 och jag kan åka och hämta vår lilla groda!