Johanna

Villken dag!

Vaknade och kände mig febrig. 

Väntade en stund, åt frukost och efter att ha varit vaken en stund kändes det bättre.

Men försäkerhets skull ringde jag Malin och frågade om det var okej att jag kom ändå.

Endel vill ju inte ha massa baciller runt sig.

Men hon är nog som mig; så länge ingen har magsjuka så är alla välkomna -typ.

Så jag bestlöt mig för att åka! Och tur var det!

 

 

Men innan jag kom iväg var det full rulle här hemma!

 

Leo härjade vilt.

Efter frukosten fick han bada.

Han är lite lös i magen just nu och vi (dagis och jag) tror att det är de sista tänderna som är påväg.

Leo fick springa utan blöja ett tag.

 

Då kissade han på våran ko-matta.

Då fick jag torka där.

Sedan så bajsade han på ko-mattan.

(vi talar INTE om det för Daniel!).

 

Jag fick honom att göra klart nr2 på pottan och trots all beröm jag överöste honom med, så trodde han att det var fel. :(

Åh... Jag som trodde att han äntligen  skulle förstå att det är på pottan man gör sina behov.. 

 

Jag har ju tappat lukt och smaksinne i och med denna superförkylning så jag kände ju inte lukten av bajset.

Jag hällde lite skurmedel på kossan och gnuggade (kemtvätt på den egnetligen) och hoppas att lukten försvunnit.

 

 

Efter det var det nästan dags för lunch.

Leo var över allt.

 

Leo har kommit in i en  Reta-mamma-till-vansinne-period. 

Ibland lyckas han.

Just nu kör jag ignorera-tekniken.

Tycker nog att den funkar rätt bra.

 

Efter lite bråk om maten (Leo äter inte alls lika bra som innan och han har börjat kasta maten omkring sig)

Så blev klockan väldigt mycket och stressen tog över.

Jag hivade mig i duschen.

Fick hiva mig ut för att stoppa Leo när han rotade i soporna.

In i duschen igen.

Färdig.

Började sminka mig samtisdigt som jag försökte hålla Leo borta från mina saker.

Leo lekte med mitt nagellack och var lite väl våldsam och gjorde sönder ett lack. 

Med maskaran i handen städade jag undan geggan av nagellack.

Helt plötsligt var klockan dags att åka.

På med kläder och i med skum i håret och dra igenom fönen snabbt.

Ner i källaren och hämta vagnen.

Nycklarna lämnade jag kvar i förrådsdörren och fick inte tag i dem så det var bara att ringa securitas medans jag sprang till bilen.

Alldels anfådd beskrev jag mitt ärende. 

De skulle hjälpa mig och jag körde iväg.

Enligt gpsen skulle jag vara framme innan dopet började, men när jag kom in till gbg så vart det kö..

Deeet rullllllade påå väääääldigt lååååångsamt,...

 

Tillslut kom jag fram till kyrkan och nör jag går ur bilen ringer kyrkklockorna.

Tog ungen under armen och spreng in till kyrkan. 

 

Väl inne i kyrkan började Leo med att sitta lungt i knät, sedan såg han ett annat barn som härjade och då spratt det till i hans ben med. 

Jaja.. Barn är ju barn. 

 

 

Tyvärr missade jag Majas (kusinens) ord hon hade lärt sig och kunde utantill.

Eller.. Jag missade inte det, men jag hörde inte så bra pga mitt lilla huliganbarn. 

 

När det var dags för fika så dög inte det heller åt herrn.

Herre min ge vad sur han varit.

Men men.. Har kanske ont i sin mun sedan så trotsar han ju med mig med. 

Men annars var det super trevligt.

Så kul att träffa släktingarna.

Jag älskar ju sådant!

Släktträffar alltså.

 

Vi blev bjudna på middag hos Pernilla.

Jag kan inte riktigt svara på om det var gott eftersom att mina smaklökar lagt av, men Leo åt upp varenda smula.

Jag åt med! :D i mitt huvud så var det super gott för det var annat än makaroner och köttbullar. :)

 

Nu är det tevekväll som gäller.

Och trots stress så har det varit en bra dag!

Nycklarna stod securitas vakten med i handen och väntade på mig på parkeringen, förresten. 

Min hjälte var han!