Stjärnorna på slottet..
Ja, jag har ju missat de två senaste avsnitten och kollar nu på det första missade.
Denna gången är det Philip zandéns dag.
Och nu blev jag riktigt berörd. För jag kände igen mig på en punkt som verkligen träffade hjärtat riktigt hårt!
När han bodde i Danmark och skulle lämna sina barn på flygplatsen för att dem skulle åka till mamma i Stockholm så var det den värsta dagen i hans liv.
Så varje gång barnen gick på planet så rasade hela hans värld och han var alldeles förkrossad.
Och den känslan hade jag när jag åkte från pappa.
Den känslan har förbättras bara de tre senaste åren och nu känns det rätt okej.
Men innan så var jag alldeles förkrossas och grät alltid på tåget.
Fast det som verkligen kändes mest i hjärtat efter att Philip berättat är att det kändes på något sätt som att det var pappa som berättade det.
Och det är värst!
Jag tror (vet) att pappa kände så som både Philip zandén och Claes Malmberg kände varje gång dem lämnade sina barn på flygplatsen...
