Johanna

Vart tar tiden vägen?!

Usch.. Jag är så stressad. 

Så mycket tankar som flyger runt i huvudet. 

1. Banken menar på att vi skall ha försäkring i fall någon blir arbetslös. Och de tjatar om den där himla juristen. 

Om vi skall ha en massa försäkringar som kostar en massa pengar så har vi bara utgifter på försäkringar, mat och hus. Inget att göra något för och så vill jag inte leva. 

Därför köpte vi inget hus för 2 miljoner; för att kunna leva lite också.

Och hur tänker de när de vet oss skaffa försäkring efter försäkring efter försäkring när jag (vi) snart förlorar en inkomst.?!(Typ, mamma pengen är ju inget att hurra för). 

2. Tydligen så har Daniel bett om besök i morgon så vi kan laga middag!

Hur i hela världen tänker han?!

Jag skall jobba idag och det känner jag mig redan stressad över, imorgon skall vi åka och handla. Åka till Ikea och köpa lite möblerbart lite annat smått och gott och så skall vi hinna packa upp lite. OCH BJUDA HEM FOLK?! 

Det måste han styra bort! Det funkar inte. 

Och det hoppas jag att gästerna förstår. 

Hujedamig. 

Mitt hjärta klappar som en liten kanins.  

Kl 7 vaknade jag idag. AV KRAMP! 

Det släppte inte och jag fick ta några varv i lägenheten och efter det piggnade jag till. 

Nu är jag dock så trött att det svider i ögonen, men jag har absolut inte tid att ligga här.

Måste diska så att jag kan packa ner ännu mer saker. 

Om två timmar skall jag till doktorn och kolla handleden. Hujedamig! Hur skall jag hinna allt idag?! 

Nej, nu får den hör stressmaskinen ta sig upp ur sängen och börja greja. 

Och försöka stressa ner så jag kan äta. Kan inte äta när jag är stressad för då får jag inte behålla maten och då blir jag stressad över det.. 

Jisses..,

Ja, vi säger så sålänge!