Johanna

Att få komma till jobbet igår var rätt skönt. 

Man laddade upp för lite nytt gnäll när man kom hem. 

För nu skall ni få höra; jag har ju gnällt om Leos trots mot mig! Den är ju fruktansvärd. Och BVC påstår att det är för att jag är hans trygghet bla, bla, bla.

Men jag har börjat förstå att det ligger något i det. 

Pernillas mamma sa (när jag pratade med henne) att man kommer aldrig så nära någon som sin mamma. Ens mamma är ens mamma liksom. 

Och vem är det som gäller när Leo är sjuk?! 

Jo, JAG!! 

Nu är det stackars Daniel som inte får röra Leo, krama om honom, trösta honom. 

Igår när han var ledsen grät han och sa:

"Mamma!".

Det har ALDRIG hänt innan! 

Och nu tycker jag så synd om Daniel, för han är alldeles förtvivlad och ledsen över att hans son inte vill ha tröst av honom. 

Och nu gnäller jag över att Leo är som en klisterlapp på mig, för det hade vart skönt med lite avlastning. 

Tänk att man aldrig kan vara nöjd?! ;) 

Igår var det en himla kamp att få Leo i säng. Dels var han hungrig och ville inte äta vällingen själv, som han brukar, utan fick sitta med oss i soffan. 

Sedan ville han ha mer välling och självklart gav vi honom det. 

Sedan lyckades han somna, men vaknade igen och sa: "aj, aj,aj". Vi tänkte ju att han antagligen hade ont någonstans och jag vet hur ont han har i munnen, så han fick alvedon.

Jisses.. Ungen förvandlades till en duracellkanin!

Han sprang runt, runt, runt i lägenheten och jagade Cesar (ena katten).

Då var klockan 21:30 typ. 

Klockan 22:50 fick vi honom motvilligt i säng. Har hört honom några gånger inatt. Han har (som tur är) somnat om av sig självt och sover ännu!!

Nu är klockan 09:14. Jag bör nog väcka honom snart. 

Men både han och jag har haft sömn att ta igen, så det är inte konstigt att han sover. 

Berättade jag att han blev förbannad på mig igår morse?

Igår, jag tror klockan närmade sig 06:00, så gick jag på toa och lade mig bredvid Leo i soffan igen. Dock hade ungen hasat sig ner mot mina fötter och höll på att ramla ur soffan. 

Han gnydde lite i sömnen och jag bar upp honom till mig för att lägga honom lite säkrare. Då blev han förbannad, tog sig ner från soffan och gick. 

Jag satte mig upp och tittade på honom med ett fruktansvärt stort frågetecken i ansiktet. Då gick han vingligt in till Daniel och somnade. 

Jag höll på att brista ut i gapskratt, men fick hålla mig. Lilla hjärtat! 

Oj, nu blev detta ett väldigt långt inlägg.. 

Men det var skönt att vakna upp utvilad. 

Nu skall jag äta frukost och så blir det barnmorskan idag. 

Är ledig, men Daniel är hemma ändå. Skönt!

Skall även åka till huset ikväll. 

Hon som säljer det skall gånigenom några saker och jag skall godkänna flyttstädningen. Spännande! 

Ha en bra dag!!