Typiskt!
Nu började precis Bolibompa och skulle filma honom när han blir så lycklig över att det börjar, men så fort jag tog fram kameran så slutade han dansa! :(
Dagen har bestått av trots, trots och lite mer trots.
Jag blir tokig.
Han slår mig, prejar ner mig med gåvagnen, kastar saker på mig, jag får inte lov att byta blöja osv!
Nästan så man blir gråtfärdig. Och det är ju BARA med mig han håller på såhär.
Men nu... Nyss lade han sig i mitt knä och bara gosade med sin stackars ledsna mamma och då glömmer man allt bråk och han blir åter världens godaste lilla pojk! ❤
Nu skall pajen in i ugnen.
Mums.
Så skönt att dagen kunde sluta såhär mysigt.
Det känns alltid lite bättre.
Kommentarer
Trackback
