Johanna

Jag vaknade på söndagen vid 8 tiden.

Jag var FRUKTANSVÄRT grinig då jag hoppades jag skulle få sovmorgon.

Hade dessutom hade jag knappt sovit något på natten.

När jag gick upp började jag känna en lätt, molande mensvärk. Inget som gjorde direkt gjorde ont och eftersom jag hade haft förvärkar i två veckor så trodde ju inte jag att det var dags nu.

Vid 11-snåret fick jag en blödning.

Slemproppen gick ju den 23/1 (på torsdagen) så jag förstod ju att det liksom var "rester" av den, men ringde ändå förlossningen på NÄL. 

Där sade de att det förmodligen var dags. Och skulle blödningen bli värre skulle jag ringa annars skulle jag ta det lugnt hemma. 

Jag ställde mig och bakade bullar. 

Ca klockan 13 så började värkarna, jag klockade dem och ringde in efter en timme. Då kom de var 6-9:e minut och höll i sig i 2-2,5 minuter. Det var inte tillräckligt så jag skulle klocka värkarna igen. Barnmorskan som satt i telefonen var en riktig kärring! 

De hade så mycket att göra på förlossningen att det vore bra om jag stannade hemma så länge jag kunde. Jag var så sur och arg! Ont som F.A.N hade jag! Grät gjorde jag med. 

Jag gick runt och svor. Svärmor hjälpte mig klocka värkarna och då sa hon bara:

Då hade jag 4 (det kan nog varit 5 värkar) på 11 minuter. Kommer dock inte ihåg hur länge de satt i, men när jag ringde sa kärringen (som oturligt nog svarade i telefonen); 

Vi åkte in klockan 16:00. 

Daniel var nog lite nervös denna gången. Han frågade hela tiden vilken värme jag ville ha i bilen, hur jag mådde och vilken musik jag ville ha. Om han skulle höja eller sänka. Lille vän.

När vi kom fram till NÄL tog det mig nästan 20 min att ta mig från bilen och in. Hade så äckligt ont!

Blev inskriven klockan 16:47. 

Jag var så kissenödig och hade ännu ondare pga det. Då skulle den här j***a kärringen sätta på mig de där dosorna (som jag aldrig bryr mig om att lära mig namnet på) som mäter hjärtljud och värkar. 

Jag bad om epiduralbedövning och att få gå och kissa. 

Hon kände hur öppen jag var (4 cm) och sa att jag hade en stor fylld blåsa.

 

Nähä, det menar du inte, tänkte jag för mig själv. 

Hon lämnade rummet. 

Jag låg på sängen och muttrade för mig själv. 

Tillslut slet jag av mig de där dosorna och bad Daniel trycka på knappen.

Då kom en stackars, lite lätt förtvivlad undersköterska in. Jag sa något i stil med:

Då kom äntligen den barnmorskan jag skulle ha in och hon gav mig lustgas. Eftersom att jag ätit dålig så blev jag så himla illamående av lustgasen, så den funkade inte så bra. Än en gång frågade jag  efter EDA'n. Hon skulle se vad hon kunde göra för mig. Hon gick. 

Hon kom in igen vid 17:30 och med tanke på att jag lutade mig på sängen, vaggade och gnydde som smärtpåverkad hund så ville hon känns hur öppen jag var.

Då var jag öppen 8cm. 

Hon sa att jag snart skulle få krystvärkar och det där med bedövning inte var någon idé för då skulle allt bli utdraget. 

Hon sa också:

Den där stackars nervösa undersköterskan kom in med smörgåsar och juice åt mig och gick igen.

Vet ni hur svårt det är att äta en smörgås samtidigt som man har så ont att man tror att man skall svimma. Fruktansvärt svårt!

Efter en liten stund bad jag Daniel ringa på klockan för det började trycka på (för er som inte fött barn; man känner sig typ bajsnödig). 

Barnmorskan kom in och sa att snart blir det bebis! En sköterska kom in med någon form av bricka med olika rör och grejer. Då sa barnmorskan:

Klockan 18:15 spräckte hon hål på hinnan och vattnet gick. Samtidigt försöker jag äta den där dumma smörgåsen och ta lustgas samtidigt!

Haha!

Kl 18:30 börjar de "riktiga" krystvärkarna.

En undersköterska tröckte den där lustgasen i ansiktet på mig och Daniel höll min hand.

När huvudet nästan är ute, ber mig barnmorskan sluta krysta för annars skulle jag svimma. Men det gick liksom inte att slappna av, hon trodde inte att det var en krystvärk utan att det bara spände. Det gjorde fasansfullt ont och jag sa att jag måste krysta för det går liksom inte att hålla emot!

"Ja, men då krystar du." Fick jag till svar!

Och rätt hade jag, det var en lång jäkla krystvärk och tjoff sa det så var huvudet ute! 

Jag tittade av någon anledning upp och där såg jag det lilla huvudet, mellan benen. 

Så kom det en krystvärk till och slafs sa det så var hela Algot ute. Klockan var då 18:39.

Arg som ett bi var han! 

Han bara skrek och skrek!

Fick en spruta i benet som skulle ge mig en värk så moderkakan skulle komma ut. Med Leo kom den med en gång nu tog det några minuter. Barnmorskan försökte dra ut den, det var inte så skönt kan jag tala om, men vid 18:55 fick jag en värk och den kom. 

Barnmorskan sa att vi fick vara i fred en stund så algot (bebisen) fick lugnat ner sig lite.

Han tog bröstet med en gång och vi ringde våra föräldrar. 

Här är Algot bara någon timme gammal. 

❤️

Åh! Jag blir tårögd bara jag tänker på det! 

Att krysta ut sitt barn är så fantastiskt häftigt!! Att få upp sitt nyutpluppade barn på bröstet är alldeles magiskt! Jag kommer definitivt att föda barn en gång till! Det måste jag få göra!