Johanna

Jag drömmer sådana konstiga och hemska drömmar! 

Inatt drömde jag att vi var ute i sommarstugan (som pappa har ihop med sina bröder och farmor (min farmor alltså). 

Där var vi skyddade från zombies (för mycket walk in dead för denna fröken tror jag!). 

Jag blir sur på pappa (den närmsta släkten på pappas sidan bodde i stugan) och gick och badade med daniel och Leo. 

Helt plötsligt ser jag en zombie i skogen.

Säger till Daniel och leo att vi måste smyga upp till stugan.

Då är min farbror påväg in i skogen. Jag försöker hindra honom, men han hinner bli upptäckt.

Vi springer in i stugan.

Vi hade bildat en liten armé som tog död på zombies om det kom någon och såklart så ingick min pappa i den.

Inifrån stugan hör jag hur pappa skriker.

Jag tror att han blir biten och bryter ihop.

När de kommer tillbaka så ser jag inte pappa, men de säger att han lever och att det inte är någon fara.

När han kommer in kastar jag mig i famnen på honom och när han undersöker sig (kollar om han fått ett bett) så känner han ett i nacken.

Min pappa skulle alltså dö!

Jag bröt ihop och samtidigt vaknar jag och får knappt luft!

Gråter var inte alla långt borta.

Fy vad hemskt det var!!

Härom natten drömde jag att vi bodde kvar i lägenheten och att det var krig. Så man fick ta vad man behövde för alla flydde. Så vi tig varsin stor familjebil och var sin unge och åkte och fyllde bilarna med mat. Och sedan flydde vi! 

Fruktansvärt otäckt! 

Påväg ut till svärmor förra helgen åkte vi på Tjörnbron och då började jag tänka på den stora olyckan som skedde någon gång på 80-talet. Då brakade bron sönder och bilar föll ner i vattnet.

Då började min hjärna att måla upp ET senario; vad hade jag gjort om vi överlevde kraschen ner till vattnet? 

Hur får jag med mig barnen upp till ytan? Algot hade jag vart minst orolig för. Han föddes precis och skulle nog klara sig till ytan. 

Men vad hade jag gjort med Leo?

Hur skulle jag förklara för honom att han måste hålla andan? 

Han skulle ju drunknat!! 

Och Daniel? Hur hade jag fått med mig honom upp om han hade svimmat?

Sådär satt jag och tänkte och var så nära att börja gråta!

Hela tiden snurrar min hjärna och tänker på massa konstiga saker som dessa! 😳

Fattar ingenting, är detta någon slags inte stress?