Johanna

Jo, jag kom ju tillbaka på rummet och försökte sova.

Men försök slappna av när man delar rum med andra. Slumrade väl någon timme. Runt 11:30 var det äntligen min tur. Då fick jag kissa och åka ner i väntrummet till operationen.

Där kom en sjuksköterska fram och sa att det blivit ändrade planer när det gäller detta med bedövning. 

Jag skulle inte bli sövd. 

Jag fick panik med en gång och kunde knappt häjda tårarna.

Enligt kirurgen jag träffade för några månader sedan, så skulle det inte gå att bedöva bort smärtan (som uppstår när handen dras ur led) helt. 

Därav paniken. 

Så kom han som en ängel! Narkossjuksköterskan. Han var så snygg! Han berättade att det visst gick att bedöva bort allt och att det var onödigt att söva för en opreration som knappt tar en timma. 

Så fick det bli!

Då rullade de in en ultaljudsmaskin och två skitstora sprutor med bedövningsmedel i och en as lång kanyl med en slang de kopplade till sprutorna. 

En läkarstuden var med, de var två som lade bedövningen och en sjuksköterska som höll min hand. Totalt fyra personen. 

De lade ultraljudet vid armhålan och körde ner kanylen i muskeln och grävde runt efter nervtrådar som de bedövade. 

Det tog sin stund att lägga bedövningen och det var smärtsamt (i början). 

Bedövningen fick värka i ungefär 1,5 timmar. 

Sedan blev jag rullad till ett nytt väntrum, precis utanför operationssalen. 

Klockan 14 fick jag komma in. Då började de plasta in mig och ta fram redskap i väntan på kirurgerna. 

När kirurgerna kom in så satte de upp handen i ställningen och den drogs ur led. De skar upp ett litet snitt och sedan började de operationen. 

De pratade engelska med varandra då den ene kirurgen var utländsk. 

Jag var ju så sjukt nyfiken och lyssnade noggrant. 

Resultatet:

Min handled är lite missbildad. Istället för att den var rak var det en liten böj på den som de slipade ner. 

Jag hade ett hål i ett ligament som de "rakat" till. 

Jag hade lite bråk och annat smått och gott i. 

Men orsaken till smärtan har inte varit att jag hamnade snett med armen. Detta hade hänt förr eller senare ändå. 

Det fick bara bägaren att rinna över. 

Jag skall på återbesök om två månader och så kommer jag få göra en röntgen. 

Han var inte säker på att vi var klara ännu. 

Jag fick åka hem vid 16-tiden. Det blev en lång dag! 

Jag skall ha bandaget på till på söndag och plåstret i en vecka (tror jag han sa? Kanske kör plåstret lite längre). 

Jag har fått två recept på en jädra stark värktablett. 

Svärmor hade dem en gång och hon blev jättesnurrig av dem. 

Men jag tycker inte dem hjälper!! 

Idag har jag så förbaskat ont!! 

Fy sjutton!

Pernilla har varit här en sväng. 

Kul med sällskap. 

Daniel håller sig hemma nästa vecka. 

Jag är sjukskriven i två veckor. 

Daniel håller på med middagen och jag sitter i soffan och gnäller. 

Leo tycker att det är superkul att hoppa på mig, vilket jag absolut inte uppskattar. 

Det skulle bli värre och värre varjedag denna veckan och sedan skulle det bli värre. Det tar en månad för det att läka. 

Nu hoppas vi att det blir bättre!!