Johanna

Pernilla, Julius, Algot och jag åkte till Uddevalla och torp. Jag köpte mig ett par skor. 

Vi åt lunch på ikea.

När jag hämtat Leo så åkte vi hem och kollar på film i höstrusket.

Jag satte på en tvätt och lagade mat. Det vanliga med andra ord.

Dagen började inte så bra.

Bilen startade inte och Leo hade en tid på BVC. Fick inte talbo någon som kunde hjälpa mig först, men efter en stund kom Andreas hem efter att ha lämnat barn på dagis och hjälpte mig starta bilen. 

Jag fick låna startkablarna i fall inte bilen skulle starta senare.

Leo kom till dagis, men BVC-tiden fick vi boka om. Jag träffade några mammor som har barn på samma avdelning som Leo går på och som också är mammalediga och deras barn kommer gå på samma avdelning som Algot. 

När vi fikat klart åkte jag till Pernilla innan den var dags att åka och hämta Leo. Efter att ha hämtat Leo åkte jag till verkstaden och bad om tips på vad som kunde vara fel. Bilen använder för mycket el, men jag skulle prova olika saker och se om det hjälpte. Grejen är den att när jag stängt av bilen så fortsätter AC'n att blåsa, vilket den absolut inte skall. Jag har testat att stänga av AC'n, men det har inte hjälp.

När jag kom hem testade jag det killen bad och det hjälpte inte. Så nu har vi bokat en tid för felsökning på bilen. Dags att byta bil snart, tror jag.

När Daniel kom hem så drog han ur batteriet så bilen blev nollställd, har vi tur hjälper det. 

Vad gjorde vi igår eftermiddag...? Pärlade lite. Jag storstädade. 

Jag var på så dåligt humör igår. Jag satt på golvet och lekte med Leo och Algot och helt plötsligt sätter sig Leo i mitt knä och ger mig en sådan härlig bamskekram som bara ett barn kan ge. Det var precis som att han kände på sig att jag inte var riktigt mig själv och tårarna kunde jag inte hindra! Älskade barn! ❤️

Idag har vi pärlat, ekt lite på Leos rum och tittat på en film. Svärmor tog med sig Leo hem. Jag skall snart ställa mig och göra tacos, så fort Algot somnat. 

Det snurrar så mycket tankar i mitt huvudet! Min lilla livmoder.. 

Ibland så får jag magknip, fast i livmodern. Fruktansvärt smärtsamt. Jag sover på mage och är alldeles öm i livmodern när jag vaknar. Har en gammal klasskompis som precis opererat ut en tumör från livmodern. Om det är cancer får hon reda på 4 veckor efter operationen. Tar det så förbaskat lång tid att ta reda på det?! Så det är det jag har i huvudet; tänk om det är cancer jag har. Vad händer då? 

På onsdag skall jag på ett läkarbesök och jag vill bara spola fram tiden så jag slipper fundera på vad det är som gör ont.  Usch... Nej, nu skall jag få Algot att sova! Ha det gott!