Johanna

I lördags jobbade jag, som sagt, 6-15. Efter det körde jag över en timma på gymmet. Jag får så svårt att sluta närjag  väl satt igång! Älskar det!

Var totalt slut när jag kom hem! Somnade i soffan en sväng.

Natten till igår (söndag) vaknade Algot med en väldigt torr hosta. Ingen hostattack utan han bara till liksom. Lät väldigt torr i halsen. 

På morgonen andades han väldigt ansträngt. Ringde Läkarhuset (vårdcentralen) och de tyclte jag skulle komma in! 

Sagt och gjort. 

Väl där så gick det fort. Vi kom in, läkaren lyssnade på lungorna och kollade öronen. De tog även ett blodprov. Allt lät och såg bra ut, så vi fick åka hem. 

Jag tar mina barns sjukdomar, slag och prickar med ro. Är inte så ängslig av mig, men igår sade magkänslan något annat. Så jag åkte hem med en orolig känsla i magen. 

Daniel tyckte jag var barnslig, doktorn hade ju sagt att allt var bra. 

Vi lade Algot och efter en timma vaknade han. Kokhet och andning var ännu mer påverkad. 

Ringde 1177. Sköterkan fick lyssna på Algot i telefon och hon förstår inte riktigt varför doktorn hade skickat hem oss. Dessutom sade sköterskan som tog blodprovet på Algo; "Gud, vad han låter!" 

Så jag fick rekommendationen att åka in med en gång.

Sagt och gjort. Tog ungen med mig och åkte ner till Göteborg och barnakuten. 

Fick träffa en sköterka relativ snabbt och hon mätte syrenivån (?) på Algot. Det såg bra ut. Fick träffa en annan sjuksköterska som tog tempen. Närmare 40 grader. Algot fick alvedon och en glass. 

Vi blev skickade till en annan avdelning i väntan på att få inhalera adrenalin. 

Där väntade vi och väntade och väntade. 

Träffad en annan mamma vara barn hade förkylningsastma så de fick alltid åka in vid varje förlylning. Stackars barn.

Tillslut fick vi träffa en läkare. Läkaren förstod heller inte varför vi blev hemskickade. Hon tog blodprov, lyssnade på lungorna, kollade öronen och halsen.