29 oktober
Helt plötsligt kan livet få en vändning. Den kan ta slut i ett ögonblick eller också så får man köpa sig tillbaka. Livet är väldigt skört och något man skall ta hand om.
I två veckors tid hade Daniels kolegas lille pojk varit lite hängig/dålig. Inte riktigt sig i lördags fick pojken magsjuka (trodde dem) och på söndagen åkte de in med honom för att han var riktigt dålig. De konstaterade att det var tarmvred men efter ytterligare lite prover och undersökning så visade det sig att det var leukemi. Akut lymfatsik leukemi. Efter några timmar kunde han inte andas själv och fick ligga i respirator. Det var bara en månad sedan jag gosade med den lille pojken som snart blir 10 månader. Det gör så ont i hjärtat på mig och jag har gråtit i omgångar för deras skull. Vi är inte nära vänner, har träffat mamman och pojken en gång, men det är någon ändå i ens närhet då Daniel jobbar med pappan och mamman någon jag ville fortsätta träffa.
Nu är läget stabilt och pojken har kopplats ur respiratorn. Han har svarat bra på sina mediciner så vi håller alla jäkla tummar och tår på att han fixar detta!!! Älskade lilla barn!! ❤️❤️
Jävla skitcancer!!!
Jag bryr mig inte om att skriva så mycket mer idag. Jag sänder massvis med styrkekramar till hela familjen!!!!
