Johanna

Där lyckades Elsa bita av sugen på en napp som inte tillhörde oss. 

Vi var osäkra på om hon fått i sig den eller inte. Men hoppades på att den skulle komma ut ab sig självt. Men icke... 

På söndagsmorgonen vaknade jag av Elsa kräktes. Daniel googlade och det var vanligt för hundvalpar att göra det när dem är tomma i magen. Så vi tänkte att hon var hungrig.

Gav henne frukost, men det ville hon inte ha. Gav henne blötmat, men det ville hon heller inte ha. Godis tackade hon också nej till. 

Vi gick ut för morgonbajsen, men inget bajs kom. 

Hon var allmänt hängig och fortsatte kräkas och matvägra.

Tillslut så kaskadkräks hon och efter det började hon skaka, så jag åkte in akut till blå stjärnan. Hon fick komma in rätt fort. Hon blev röntgad och man såg ett ovalt föremål sitta fast i tarmen. 

Beslutet om operation var tvunget att tas eftersom att inget annat fanns att göra. Helt iskallt tog jag detta beskedet och när beterimären lämnat rummet ringde jag Daniel och jag bröt ihop. I en timme satt jag och grät. Kanske 1,5h (hela besöket tog ungefär 2h). 

När jag kom hem vart Daniel ledsen. Igår ringde dem och sade att hon fått en inflammation och att hon behövde stanna en natt till. Det vart inga glada miner här hemma. 

Idag fick vi komma och hämta henne.

Svärmor har tagit barnen och de kommer säkert stanna där i några dagar. Elsa skall ha lugn och ro och får inte leka och busa på två veckor. Inflammationen är kvar. Men hon är såpass pigg att det är okej att ha henne hemma. Så nu är det en penicillinkur i några dagar som gäller. 

Det var såklart nappen som satt fast. Den är sparad. 

Så jobbigt att försöka få Elsa till att ta det lugnt, men så skönt att ha henne hemma! ❤️ 

Tack för mig. För idag.