Stolt mamma

idag blir det ett litet skrytinlägg. 
Jag var på utvecklingssamtal om algot. Det går riktigt bra för honom. Han håller på att lära sig bokstäver. Han kan former. Och är bäst av barnen på hans avdelning på att prata. Han ligger före väldigt många vad jag fattade det som. Det vore ju bra om han kunde bli av med blöjan också. 😂👌🏻
Han behöver mer stimulans. Och han behöver kommer till en avdelning med mindre barn och han behöver umgås med äldre barn, eftersom han behöver utmaningar. Så han kommer att byta avdelning inom kort. 
Det är blandade känslor. 
Man bygger upp en relation med pedagogerna och Algots pedagoger och jag har en jätte bra relation! Så det känns lite tråkigt att behöva bygga upp en ny sådan relation. Men det kommer bli bra. Det är ju för Algots skull inte för min. 
 
Jag blev lite besviken på Algot över en sak; vi säger ATG han och Pelle står med fröken. Och så säger fröken till Pelle att han inte får klättra på stolen, men Pelle gör det ändå. Då blir Algot jätte arg och går fram och slår pelle. Detta gör han bara för att han egentligen vill säga till Pelle att fröken faktiskt sade nej. Men detta är naturligtvis inte okej. vi jobbar mycket här hemma på att man inte får slåss, så dagis hjälper att vägleda Algot på den biten så gott de kan så skulle vi "koncentrera" oss på det hemma. 
 
Nu sover båda barnen. Trötta som två små grisars dagis och jag kom överens om att när jag går på havandeskap så skall barnen vara på dagis några timmar varje dag och en gång o veckan skall ett av barnen stanna hemma med mig en var sin gång. Känns så konstigt att lämna barnen mer än vad jag gjort innan när jag gått hemma. Dem är så måna om mig på något vis. All kärlek till barnens pedagoger! ❤️
 
Jag har jagat efter läkare som kan sjukskriva mig mer. Så att jag kan gå ner till 50%. Jag har så vansinnigt ont och är helt slut. I måndags hade jag så ont i höfterna att jag fick kämpa emot gråten. enkelt förklarat;  när jag går och sitter gör det ont, men när jag står stilla så känns det inte alls i höfterna. Men i måndags så hade jag sådan värk. Om man tänker sig en sjuk jäkla huvudvärk, fast i höfterna, hela tiden. Det släppte liksom inte. Det var fruktansvärt! Helt försrörd var jag när jag kom hem.
nåja.. nu är det sisådär 14 veckor kvar tills man ligger på förlossnIngen. 😍 Längtar nu!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0