Dagen D

Igår kväll åkte jag till mamma.
Sovit riktigt gott inatt. 
Imorse var magen lite bubblig av lite nervositet. 
Jag kan inte säga att jag var så nervös över sövning och operation. Mer kanske spänd och sjukt taggad. Har ju längtat så efter detta och kände mig så redo! 💪🏻

Mamma däremot, hon var nervös och tyckte detta var jobbigt. 

Klockan 10:40 kom vi dit. Jag fick träffa kirurgen och han målade upp och mätte. Frågade om jag var nervös och jag svarade nej inte så farligt, mer spänd. 
Och han sa: "det är klart, det är en stor dag." 

När han lyfte brösten var jag alldeles svettig under. Och jag sa att detta skall bli så skönt att bli av med. För det är så det är för mig. Går jag utan BH blir jag pisseblöt under. Det är stort gäng och det blir hud-mot-hud-effekten.
Han förstod precis vad jag menade. 
Han sa också att det litet höng kommer jag att ha, men absolut inte lika ljupt (som han så fint kallade det 😂🙈) som nu. 

Jag fick träffa narkossköterskan som var så mysig och snäll. Han gav mig smärtstillande, medecin så jag inte skulle må illa när jag vakande och så fick jag sövningsmedel (säger man så?) intavinöst. För man mår lätt illa av gasen, så det ger dem inte. 

Han frågade om jag var nervös och jag svarade att jag väntat på detta så länge och var så redo. Att jag såg det lite som att få sova och vakna upp med nya tuttar. Helt perfekt. 
Han skrattade. 

Sedan frågade han om jag började bli trött. Först var jag inte det och sedan sa det PANG! 

"NU börjar jag bli riktigt trött" sa jag och sedan somnade jag nog för helt plötsligt belev jag väckt av mammas röst och en trevlig norsk sköterska. Norska är ändå ett väldigt mysigt och vänligt språk måste jag säga. 

Jag var rejält groggy och as trött. Jag fick smärtstillande och den smärtan jag kände var en brännande smärta. Hon kom in med en handduk som de stoppade innanför BH'n för att stoppa svullnaden. Kirurgen kom in. Jag var fortfarande väldigt groggy när han pratade, men det hade gått väldigt bra sa han. Det var en lyckad operation. 👍🏻

Jag var väldigt yr, men mådde absolut inte illa. Jag skakade och förs som fan. Jag fick sätta mig upp med täcket om mig och går runt lite. Och när jag fått värmen tillbaka och bara kände mig lite full, fick jag åka hem. 
Tänk er känslan när man börjar bli full och får koncentrera sig på att försöka gå rakt. Så var det. 😂🙈

Nu sitter jag i mammas soffa. Har tagit smärtstillande. Nu värker det rejält, men det är absolut inte olidligt. Det gör ont liksom. 
Det gör välsigt ont när jag inte tänker på det och skall sträcka mig efter saker och böjer mig ner. Aj aj aj. Så det får jag tänka på. 

Imorse när vi kommit till Halden så blev jag stoppad med blåljus. Det var tullen. De ställde ett par frågor, as trevliga var dem och vi fick köra vidare. 

När vi kom till norska gränsen på väg hem blev mammas toppad av svenska tullen. De frågade vad vi gjort i Norge. Jag har opererat mig sa jag och han sa bara "okej, åk hem med er. Och krya på dig." 

Bra de har koll tycker jag! 👍🏻

Nu skall vi äta pizza. Den är efterlängtad! 












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0