Träning och kaffe
Imorse drog jag till gymmet. Belv ett tungt och intensivt benpass.
Tar 80kg i benböj nu. Nu ska jag bara bli bekväm med vitken innan jag ökar. 90 kg är rekordet. Men klarade bara av att göra 4 rep. 3x12 ska jag klara innan jag går vidare så att säga. Så många rep. klarar jag inte ens med 80 kg. Men kul när man känner sig starkare.
Imorgon får det bli en löprunda efter jobbet.
Efter jobbet åkte jag till en vän och hennes familj. Hon bjöd på middag.
Så fort jag kom innanför dörren så kastade sig hennes mellanpojk i armarna på mig. Hade inte ens fått av mig skorna. Han skulle upp i famnen. Gosa i ansiktet. Så han fick ett par pussar och massa kramar. Så gott och tårarna var inte långt borta. ❤️
Efter maten drack vi kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.
En bättre eftermiddag helt enkelt.
Hur har eran dag varit?
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Ja.. Vart fan ska jag börja? Hur mycket vill jag dela med mig?
I julas bestämde jag mig för att lämna Daniel. Orsak är inget jag tänker skriva. Det är mellan mig och honom.
Vi försökte jobba på att lappa ihop det. Jag flyttade till en egen lägenhet i stenungsund i slutet av april i år. Tänkte att jag skulle få sakna honom. Men nej, det gjorde jag inte. Inte på det sättet så att man vill fortsätta i ett äktenskap. Så nu ligger vi i skilsmässa.
Detta är mycket tråkigt. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Vi skulle bli gamla ihop. Älska varandra tills döden skiljer oss åt. Men det blev inte så.
Hur mår jag? Jag mår rätt bra. Trivs med livet. Bröjar hitta mig själv igen. Det är tomt emellanåt. Saknar sällskap. Någon att komma hem till. Äta middag med. Det kommer. Sinomtid.
Vi jobbar på att ha en fantastisk relation till varandra. Visst blir vi arga och är oense ibland. Vi startade våran resa som bästa vänner. Den ska avslutas så också. Det kommer att ta tid. Sår måste läkas. Men vi kommer att hitta dit.
Han är pappa till mina barn. Min första riktiga kärlek. Vi har gjort allt ihop. Vi har en gång varit kära i varandra och hade ett fantastiskt bröllop och andra fantastiska resor. Det är sådant man inte får glömma i en sådan här situation.
Så... Nog om detta. Det är som det är. Jag tänker inte säga mer än så här.
Livet utan barn varannan vecka är dock märklig. Tom.
Jag försöker tänka postitivt för att överleva. Jag kan göra precis vad fan jag vill när jag inte har barnen. Har ingen att anpassa mig till.
Jag trivs i lägenheten. Den ligger på första plan med egen uteplats. Dock andrahandskontrakt. Som jag hoppas blir ett förstahandskontrakt. Håll tummarna!
Jag har fått en fantastisk relation till några av mina grannar. ❤️ Så tacksam för dem.
Och när man hamnar i en sådan här situation så upptäcker man vilka som är ens riktiga vänner. Jag nämner inga namn. För jag vill inte glömma någon. Men jag vill, av hela mitt hjärta, tacka alla som på ett eller annat sätt ställt upp, hjälpt och lyssnat när jag haft det som tuffast. Utan er hade jag inte klarat detta. ❤️
Tack för att ni finns i mitt liv! ❤️
Som jag saknat att blogga!
Vi hörs snart igen.
Rock on!
