Ensam
Då var det barnfri vecka. Måndagar efter att jag lämnat dem är alltid värst. Går inte en enda sådan måndag utan tårar. Det är då jag känner mig som mest ensam.
Inget barn är här. Jag är ledig. Alla jobbar. Ingen har möjlighet att hitta på ngt.
Det har vart en tuff vecka för Leo. Och då känns det ännu jobbigare att lämna ifrån sig honom och de andra. Vill ju finnas där hela tiden och speciellt när det är jobbigt för dem.
Så.. Nu ligger jag i soffan. Ensam.
Sjukt jobbigt.
Har joggat idag. Gick ändå rätt bra måste jag säga. Hittade en go, ny runda. Får nog bli den imorgon också.
Ska kanske sätta mig och sy fodral till madrasserna på altanen. Sämst på att sy, men det blir nog bra
😅🙈
Vad gör ni ikväll?
Livet rullar på
Dagarna går i ett och flyter ihop. Vet inte om det onsdag eller fredag.
Tränat en del denna veckan. Skönt.
Matlusten har svajat.
Det är helg och jag har börjat hata helger.
Känner mig ensam och känns som jag nästan alltid är ensam. Kvällarna är värst. 😔
Hatar att vara ensam.
Bara att vänja sig.
Har grejat en del idag.
Har gjort i ordning balkongen. Satte mig där en stund. Det var rätt mysigt. Ska bara få upp lite gardiner och leta lyktor.
Håller på att baka squashbröd.
Fick det förra helgen. Det var så galet gott. Så måste prova själv.
Återkommer med resultatet.
Ja.. Vad ska man göra ikväll? Lägga sig och läsa? Eller se en film? Serie?
Ingen lust till något av det..
Hoppas ni andra har en fin fredagskväll. 😘
Kaos
Idag var Algot mycket bättre. Eller han har inte haft feber, men vart galet hostig. Men imorgon blir det skola och jobb som vanligt.
Gillis har gått bananas. Han testar mig till max. Är som en virvelvind som susar igenom lägenhet, just för att han har så tråkigt. 🙈.
Så det ska bli skönt att få gå tillbaka till jobbet.
Har fått gjort lite hemmaträning. Har träningsvärk från gårdagens träning. Gött.
Kollar på tv och har tänt lite ljus.
Idag har vi bröllopsdag. Känns lite tungt faktiskt. Eller väldigt tungt.
Har fällt ett gäng tårar....
Det är vid sådana här tillfällen man känner sig galet ensam. Tycker inte om den känslan.
Usch..
Nej. Snart blir det nog sängen här.
Blir en bättre dag imorgon.
Jobb jobb jobb
Idag gjorde jag dag 5 av 10. Gick hem runt 13 så det känns ju som att jag vart lite ledig idag.
Tränat mycket denna veckan. Hoppas kunna få gjort lite hemmaträning i veckan som kommer. Så omotiverad att stå och träna när man lagat middag och lagt barn. Då är man trött. Och hinner knappt innan middagen.
Barnen kom hem idag. ❤️
Som jag längtat efter dem.
Gillis kröp upp i famnen med en gång och satt tätt, tätt intill.
Försöker planera veckan meny.
Måndag: Köttfärslimpa
Tisdag: Fish and Chips
Onsdag: Falukorv i ugn
Torsdag:?
Fredag?
Ja.. Där tog fantasin slut. 😅
Funderar ärligt på om man ska börja med matkassen igen varannan vecka? Så slipper man grunna så mö på vad en ska laga.
Hur ser eran meny ut?
Barnen sover. Jag har tänt lite ljus och satt på en film.
Nu tar jag kvällen!
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Ja.. Vart fan ska jag börja? Hur mycket vill jag dela med mig?
I julas bestämde jag mig för att lämna Daniel. Orsak är inget jag tänker skriva. Det är mellan mig och honom.
Vi försökte jobba på att lappa ihop det. Jag flyttade till en egen lägenhet i stenungsund i slutet av april i år. Tänkte att jag skulle få sakna honom. Men nej, det gjorde jag inte. Inte på det sättet så att man vill fortsätta i ett äktenskap. Så nu ligger vi i skilsmässa.
Detta är mycket tråkigt. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Vi skulle bli gamla ihop. Älska varandra tills döden skiljer oss åt. Men det blev inte så.
Hur mår jag? Jag mår rätt bra. Trivs med livet. Bröjar hitta mig själv igen. Det är tomt emellanåt. Saknar sällskap. Någon att komma hem till. Äta middag med. Det kommer. Sinomtid.
Vi jobbar på att ha en fantastisk relation till varandra. Visst blir vi arga och är oense ibland. Vi startade våran resa som bästa vänner. Den ska avslutas så också. Det kommer att ta tid. Sår måste läkas. Men vi kommer att hitta dit.
Han är pappa till mina barn. Min första riktiga kärlek. Vi har gjort allt ihop. Vi har en gång varit kära i varandra och hade ett fantastiskt bröllop och andra fantastiska resor. Det är sådant man inte får glömma i en sådan här situation.
Så... Nog om detta. Det är som det är. Jag tänker inte säga mer än så här.
Livet utan barn varannan vecka är dock märklig. Tom.
Jag försöker tänka postitivt för att överleva. Jag kan göra precis vad fan jag vill när jag inte har barnen. Har ingen att anpassa mig till.
Jag trivs i lägenheten. Den ligger på första plan med egen uteplats. Dock andrahandskontrakt. Som jag hoppas blir ett förstahandskontrakt. Håll tummarna!
Jag har fått en fantastisk relation till några av mina grannar. ❤️ Så tacksam för dem.
Och när man hamnar i en sådan här situation så upptäcker man vilka som är ens riktiga vänner. Jag nämner inga namn. För jag vill inte glömma någon. Men jag vill, av hela mitt hjärta, tacka alla som på ett eller annat sätt ställt upp, hjälpt och lyssnat när jag haft det som tuffast. Utan er hade jag inte klarat detta. ❤️
Tack för att ni finns i mitt liv! ❤️
Som jag saknat att blogga!
Vi hörs snart igen.
Rock on!
Karantän och bästishäng
I tisdags vaknade jag super, mega tät i näsan och fruktansvärt slemmig i halsen. Fick nästan panik för jag fick ingen luft. 😂 Kändes det som.
Sjukanmälde mig och åkte och gjorde ett covidtest.
Barnen fick vara hemma från dagis och skola.
I fredags, vid lunchtid, fick jag provsvaret - negativt.
Jag har alltså suttit hemma, en hel vecka, med barnen i onödan!.
Barnen har gnällt över vilken elak mamma jag är som inte låter dem leka med kompisar, äcklig mat och tråkigt med läxor.
I fredags trodde jag att jag skulle explodera! 🤯
Så igår (lördag) lämnade jag Leo på kalas, åkte en tur till torget och gjorde massa ärenden. Så skönt! Att få köpa en riktig kaffe var lyx! 🤩
Efter det åkte vi hem, jag bytte om till mjukiskläder och tog med mig Algot & Leo och åkte till Pillan och hennes barn. Barnen lekte och härjade rejält, vi åt pizza och godis och jag provade en del kläder jag beställt.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Mysigt och välbehövligt. Men intensivt. Nästa gång tar vi in på baden och spaar va? Rätt snart tycker jag och sover på hotell. 😍
Nu ska vi kolla på nyaste beck-filmen. Kanske öppnar en påse "trasiga ostbågar". Imorgon är det måndag och det innebär body pump! 💪🏻
Ledig onsdag.
Idag har jag vart ledig. Vad har jag då gjort på min lediga dag?
Stödar, tvättat, vikt tvätt och bakat. Har jag suttit och vilat? Nej... Varför ska man göra det? 🤦🏻♀️
Jag blir så trött på mig själv. Hade gärna läst bok och slappat med en kopp kaffe eller te. Nåja.. Det kommer fler dagar.
Efter skolan tog algot med sig en kompis hem. Hur kul som helst! Lärde kurragömma i vårt lilla hus. Och kompisen var så bra på att gömma sig! 😂😂
Körde hem han när jag åkte och gjorde fransarna. Och nu är jag hemma. Trött och lite halvt osugen på att jobba imorgon. Vet att det brukar vara mycket på torsdagar. Så bävar lite inför det faktiskt. 😱
Nej, nu ska jag ta en pepparkaka och sedan sova.
Godnatt.
Julen är här!
Åtminstone i vårat hus. Jag har fått nog. Det är corona, man ska hålla sig hemma, man ska hålla avstånd, man ska inte träffa folk. Allt bittert och deppigt. Så idag har jag storstädat heeeela huset. Dammat lister och putsat fönster, dammat och dammsugit och skurat. Tvättat rent köksfläkten. You name it!
Och sist kom julpyntet upp. Love it! 🤩👌🏼
Leo har haft två klasskompisar hemma. Så det har vart fullt ös hela dagen. Sinnad epå soffan vid 17.🙈 Vaknade lagom till att barnen skulle borsta tänder och sova.
Alla barnen hade svårt att komma till ro ikväll, så det kommer vara trötta barn som jag väcker imorgon.
Jag ska också snart sova. Veckan har vart tuff. Jobbat över varje dag. Hade behövt en dag ledig till. Men är ledig på onsdag igen. Så det blir en mjukstart på veckan.
Igår åkte pillan och jag och julhandlade.
Jag gymmar också fortfarande. För vet ni? Jag har otroligt mycket större risk för att bli smittad på jobbet än vad jag har på gymmet där alla spritar allt och håller mycket bra avstånd. Allt annat än i matbutiker. 🤦🏻♀️
Nej ni.. Det fick bli ett kort inlägg idag.
Ha det! 💮
Hektisk dag!
Började dagen med 4km på löpbandet.
Sedan var det dags för jobb. Mitt i allt fick jag låna en dator och göra uttagsprov till utbildningen jag sökt. Igång med jobbet efter det. Ingen rast och ordentlig mat på hela dagen.
Iväg och snabbt fylla pä fransar. Hämta barn, laga mat iväg och göra naglar. Och kom hem. Typ 19:30.
Poff, poff, poff och snart är dagen slut.
Nu är jag trött och snart blir det sängen.
Håll nu tummarna på att jag kommer in på utbildningen! ✊🏻
Livet rullar på
Dagarna går.
Jag mår bra trots förra veckans olycka. Jag ser honom fortfarande framför mig och i fredags fick jag ha ett förhör med polisen. Jag var först på plats och var den som såg allt utom själva smällen. Så jag fick berätta vad jag gjort och vad som hände osv.
Hon sa att jag hade gjort en jätte stor insats och att jag hade gjort allt rätt. Fick beröm för att jag stått med chauffören och prata lite tills ambulansen kom och tog hand om honom.
Det kändes bra att höra. Då kan jag slappna av, "släppa" och försöka gå vidare. Detta kommer jag ju alltid att minnas, men jag behöver inte älta det och grunna.
Var på bodypump igår. Fy satan så jobbigt det är! 😅💪🏻
Idag har jag träningsvärk i hela kroppen. 🙈
Imorgon bitti blir det en tur på löpbandet.
Nu ska jag byta om till pyjamas och krypa ner i soffan.
Ha en mysig kväll.
Dagarna efter
Jag sitter här med en cappuccino och reflekterar över olyckan. Bearbetar den sakta, bit för bit.
Jag kommer inte att skriva några rysliga detaljer av respekt för anhöriga.
Endast mina tankar och funderingar.
Jag har funderat på om jag kunde gjort något för att rädda honom. Såsom stabilisera nacken. Stoppat de andra männen från att röra honom.
Men innerst inne vet jag att han dog med en gång. Det gick inte att rädda honom.
Det var så overkligt när så många hörde av sig och kollade så allt var ok med mig. Så mycket omtanke och värme! Det kändes så egoistiskt, jag kände att jag inte fick lov att tycka detta var jobbigt. Skämdes för att jag grät som jag gjorde hela dagen igår, av chock. Det är de anhöriga det är synd om. Jag klarar mig! Jag är glad att de inte såg honom just då. Tror de skulle få se honom idag.
Och jag tänker så mycket på dem!❤️
Jag visste vem killen var och jag tyckte jag kände igen honom, men kunde inte koppla ihop honom. En kompis kompis typ.
Och då blev det ännu mer otäckt tycker jag.
Jag ser honom och olyckan framför mig hela tiden. Och det skulle jag göra ett tag sa en ambulanssjuksköterskan.
En av de ansvariga på jobbet sa att vi har krishjälp via jobbet om jag behöver.
Men idag känns det ok. Har haft ont i huvudet och varit så trött. Men det är spänningarna som släpper.
Natten till igår sov jag inte en blund och gick upp vid 3:40 och åkte till gymmet och sprang 4,5km. Det var skönt.
Idag gymmade jag samma tid. Också väldigt skönt.
En kollega sa att det var meningen att jag skulle vara där. Hon tror på sånt och bland gör jag det med. Ibland kan jag få den känslan i olika situationer. Men här vet jag inte..
Nåväl.. Imorgon kommer det kännas ännu bättre och jag kommer gå vidare...
Jag är så bekymrad över hans flickvän. Skulle så gärna vilja prata med henne. Hålla om henne. Finns där.
Så om någon som känner henne läser detta så vill jag att ni skickar vidare massor med kramar. Hälsa henne att jag tänker så på henne.
Nu tar jag denna kvällen.
Ta hand om varandra. ❤️
Olycka Olycka
Jag måste få ventilera mig...
\nFör typ 10 år sedan gick jag en HLR-kurs via mitt dåvarande jobb. Några dagar efter fick en man en stroke rätt framför mig. Otroligt otäckt. Men glad att jag gjort kursen.
\nIdag gick jag en HLR-utbildning på jobbet och påväg hem från jobbet, så skedde en olycka sekunder innan jag kom till själva olycksplatsen. Ja, ni fattar. Jag var först på plats. Kollade med ena chauffören om ngn ringt. Ingen hade ringt. Så jag gjorde det. När jag kom fram till 112 så berättade jag att en olycka inträffat mellan en lastbil och personbil. Jag gick fram till personbilen och bara skrek rätt ut. För killen som satt där kunde omöjligt leva. 😭 Chockad gick jag ner till bilen och jag fick med mig två andra män som fick klättra in i bilen och jag fick guida dem till att göra HLR (jag var för liten för att kunna knö mig över dörren till bilen).
\nJag sa till dem att inte sluta förrän personal kom på plats.
\nJag fick prata med både polis och ambulanspersonal. Jag var första vittne. Eller vad det heter. De ville inte släppa iväg mig för att jag var så chockad.
Jag kommer att se denna killes döda kropp framför mig en tid framöver.
Jag är fortfarande i chock och har gråtit till och från. Det var det värsta jag sett och upplevt i hela mitt liv. 😭
Jag tyckte mig känna igen honom, men kan inte placera honom.
Denna gången lyckades jag inte rädda något liv😭, men jag gjorde något.
\nStress
Är det bara jag som blir stressad av alla appar vi föräldrar ska ha?
En appa där schema läggs in, en app med viktiga meddlenaden (som jag inte fattar hur den fungerar eller hur man hittar info i). Säger jag på dagis att Gillis ska vara ledig, så säger de åt mig att skriva in det i appen och jag fattar verkligen inte hur man ska göra!
I den andra appen får man läsa viktiga meddelanden, info eller om barnens vardag. Vad hände med en lapp på dörren. 🤦🏻♀️
Det plingar och har sig, men jag fattar inte vad det är som plingar. 😂😂
Nej, jag blir inte klok på detta. Jag tycker det är stressigt. 😬
Vill hellre läsa en lapp på dörren.
Jag vänjer mig väl.. 😅
En resumé av den senaste tiden.
Ja.. Nu har det gått några dagar sedan jag bloggade senast.
Har gått på två pass.
Ett sprintpass i torsdags. Jag var kaxig och tänkte att hur jobbigt kan det vara i 30 min. Jag har ju cyklat Vättern 4 gånger.
Det fick jag äta upp. HELVETE vad jobbigt det var! Jag ville bara dö på cykeln. 🤣🤣 Men så värt det. Det var skönt efteråt och jag ska fortsätta gå. Dock så blir det inte denna torsdagen, men nästa! 🤩 Tänkte jag skulle köra två pass i veckan. Ev två gympass på morgonen och resten promenad/jogging.
I måndags var jag på bodypump. Även här var jag kaxig och tänkte att hur svårt kan det vara.
Det fick jag äta upp rejält kan man säga.
Heeela kroppen var som spagetti. Och igår var jag som spagetti halva dagen innan träningsvärken kom. Och nu har jag ont i varenda liten muskel. 🤣
Har bokat nästa pass på måndag. 😊
Idag har jag vart ledig.
Åkte till Bladlus när jag lämnat Leo och Algot.
❤️ Mysigt att åka dit.
Gillis har börjat bli förkyld igen. Gult snor och lite slemmig hosta. Så han får vara hemma resten av veckan. Och jag blir hemma imorgon och på fredag. 😓 Längtar redan till våren och värmen.
Vaben år 20/21 kommer vara helt galen för hela Sverige kan jag tro. 🤦🏻♀️
Jaja.. Bara att gilla läget.
Fick hem brev igår om att de mätt och vägt Leo under en hälsokontroll på skolan. Hans BMI visade övervikt. Helt galet. Vi kunde få komma på ett möte för att lägga upp en plan för honom gällande mat. Men dit tänker vi inte gå. Det är inget fel på Leo och vi kan styra det själva.
Jag är så arg på själva systemet.
Vem fan rämnar BMI?! Och på barn?
Detta gör ju att barn får en ohälsosam relation till mat och ätstörningar ökar bland yngre barn.
Har inte barn nog med bekymmer med kompisar, skola och hormoner?!
Nej... Arg blir jag!
Min livmoder bråkar värre än värst just nu. Konstant smärta.
Imorgon ska jag försöka få hjälp för detta går inte. Men det blir nog också bra så småningom.
En resumé av den senaste tiden. 😅👍🏻
Nu ska jag städa undan middagen, ta en latte och läsa bok.
Ha en fin kväll!
Tyst
Ja, jag har varit tyst. Finns en sak jag velat skriva om, men har inte vågat för att jag är rädd för vad det ger för konsikvenser. Men nu skriver jag och skiter i vilket.
Jag fullkomligt älskar mina kollegor. ❤️ Ibland vill jag tro att jag aldrig kommer att få bättre kollegor.
Jag har trivts väldigt bra på jobbet. Men sedan jag inte fick vara kvar som mejeriansvarig så har jag inte känt det samma. Har mått ganska dåligt över det och är på något vis är jag fortfarande ledsen. Känner mig sviken och sårad.
Jag fick börja plocka online och har fått behålla mina arbetstider och det är jag väldigt tacksam över. Men jag vill så mycket mer.
Jag har nästan alltid haft ansvar och jag har alltid tyckt om det. Gillar att vägleda folk. Kan inte riktigt beskriva varför jag gillar det så mycket. Endel av oss är födda ledare. Och jag är definitivt det. Så är det bara.
Just nu känns det som att jag står och trampar, men kommer ingen stans. Och det är en frustration som bara river i kroppen.
Så fort jag ser en tjänst som innefattar ansvar och verkar vara något jag skulle kunna tänka mig, så har jag sökt. Ibland har jag fått komma på intervju och ibland inte. Men där har det tagit stopp.
För typ två och en halv vecka sedan taggade Bladlus mig i ett inlägg. Mr Cake i Göteborg sökte en butiksmedarbetare och en ställföreträdande butikschef. Jag tänkte att jag testar att söka som stf butikschef. Några dagar senare ringde butikschefen och bad mig komma på intervju.
Jag blev helt lyrisk och så, så glad!
Jag var på intervjun som var så avslappnad och bra. Jag klickade med chefen och hon sa att jag hade det dem sökte, hon gillade det hon såg och hörde. Men hon ville se mig provjobba.
Ingen var lyckligare än jag och jag trodde nästan att jag hade det.
Imorgon skulle jag åka ner efter jobbet och provjobba, men idag fick jag sms om att de tillsatt tjänsten.
Jag var ärlig och skrev att jag tyckte det var så tråkigt och att hon givit mig förhoppningar. Jag frågade också vad som gjorde att jag inte fick det, så jag vet det till nästa gång.
Hon bad om ursäkt och förstod varför jag var besviken. Jag har en härlig energi sa hon (det tackar jag för!), men personen som fick det har 12 års erfarenhet.
Det jag känner här är att hur vet dem att den personen är bättre än mig. Ibland hjälper det inte med erfarenhet.
Nåväl... Jag var en av fyra som fick vara med i denna rekryteringsprocess och det är jag sjukt stolt över! Hon gillade mig och det känns också bra. Då har jag en bra personlighet.
Men jag är ändå besvkien och faktiskt riktigt ledsen.
Idag bryter jag ihop, imorgon reser jag mig igen.
Jag vill så mycket mer. Jag har så mycket att ge. Jag vill ha personalansvar och det behöver inte betyda att jag måste vara chef även fast det oftast innefattar det.
En dag kommer jag att komma dit.
Jag får höra och intalar mig själv att jag ska vara tacksam över att jag har ett jobb. Och det så sant. Förutom den lilla detaljen att man spenderar 8h/dag på jobbet, minst 5 dagar i veckan. Då är det ganska viktigt att man faktiskt trivs och gör något man tycker är kul.
Imorgon bloggar jag om min mysa weekend med min man...
Tjipp!
Inte som jag tänkt det..
Ibland blir det inte som man tänkt sig det..
Har tränat en del nu det sista med löpningen. Imorse drog jag 5 km innan jobbet.
Men min mage har bråkat heeeela veckan och även förra. Magkatarr. Det ger sig inte. I söndags var det inga problem. Jag är trött. Omänskligt trött. När jag haft mina lediga dagar så har jag velat sova. Endast.
Idag ringde jag doktorn för att få hjälp med magen. Talade om att jag tärnade och mår hur bra som helst när jag tränar. Att jag är trött och har ont i magen. Att magen är körig och egentligen bara på jobbet. Jag har provat diverse tabletter och annat mot magen, men inget hjälper. Är uppsvullen och när jag ätit har det känts som att jag ätit en hel elefant.
Fick prata med en barnmorska iom min endometrios.
Hon sa att detta är kroppens sätt att varna för den berömda väggen. 😓😱 Att min kropp är så bra och varna genom att balla ut såhär och när den gör det, så kommer jag aldrig att gå så långt som in i väggen så länge jag lyssnar på den.
Så jag bör vara hemma tills jag går på semester. Sa att det känns dumt då jag bara har 4 arbetsdagar kvar. Men att kämpa de sista dagarna kan göra att hela semestern blir förstörd, sa hon då.
Så ikväll ringde jag min chef och berättade detta och han sa att jag bör vara hemma och lyssna på det.
Så imorgon ska jag sova! Daniel får lämna barnen och jag ska ligga kvar och vila. Jag vill bara gråta för att det ska bli så skönt.
Fått lite tips på bra fröer för magen som hjälper den att funka som den ska. Så det ska jag köpa. 👍🏻
Barnen är lagda. Jag ligger i soffan och försöker trycka bort det dåliga samvetet...
Snart börjar min älskade Ernst på tv.
Vad gör ni ikväll?
Nere...
Jag är heeelt slut. Känner mig helt drenerad på energi. Ingen ork alls. Nästan så jag känner mig nere. Deppig. Men jag tror att det är en liten semester som behövs. Det är inte långt kvar nu.. Torsdag v28 stämplar jag ut på semester. Det ska bli så skönt. Hoppas verkligen på en varm och skön semester med mycket sol! ☀️
Behöver den nu. Solen alltså. Och värmen.
Det är svårt att hålla sig till bra rutiner. Vill hellre äta en stor chokladkaka än god, nyttig mat. 🤦🏻♀️
Vet att det bara är en period. Så jag kanske får kombinera bra mat med en liten bit choklad. Eller så pressar jag mig själv till att hålla fast vid bra kost.
Nej.. Jag får lyssna på Daniel.
Han säger: "skärp dig och ryck upp dig!"
Det är så sant!
Johanna, skärpning nu!
Mina tankar är hos dig och din familj.
I lördags så cyklade en kompis till mig omkull med sin cykel. Detta står på nyheter sto.
Hon var ute och tränade med sitt cykelgäng eller delar av.
Hon (vad jag förstår) flög över styret och landade på huvudet och bröt nacken.
Hon blev medvetslös direkt och hjärt- och lungräddning påbörjades med en gång i väntan på ambulans. När ambulansen kom andades hon själv och flögs direkt till sahlgrenska.
Hon opererades på kvällen. Kotorna är illa däran. Så illa att hon egentligen borde dött på plats. Men tack vare hennes fantastiska cykelgäng så lever hon. Nu ligger hon nedsövd i respirator för att få ner svullnaden. Framtiden är oviss.
Så om hon överlever detta vet ingen.
Tjejen är som sagt en kompis. Jag var hennes chef för några år sedan, så vi är exkollegor t.o.m. Vi försöker äta middag några gånger om året och varje gång vi ses hälsar vi med en go kram. Hon är en otroligt glad och positiv person. Har ett otroligt starkt psyke och tar sig igenom allt. Och är väldigt, väldigt snäll och finns där för alla. Hon kan verkligen inte ha några ovänner, det är omöjligt!
Jag blev så otroligt ledsen när jag hörde detta. 😭 💔Jag hoppas och vill gärna tro att hon klara detta!
Mina tankar är hos dig och din familj.
Kämpa för fan! Kämpa!
Fula skor.
Ibland hittar jag så mycket roligt på nätet.
Denna gången lyckades jag få genomskinliga skor i flödet på pinterest. Det kan vara något utav det fulaste jag sett.
Ruskigt fult! 🤣🤣🤣 Det kan vi väl komma överens om?
Åt helvete med straffen
Kollade på i huvudet på en gärningsman.
Det handlade om örebromannen.
Jag börjar koka av ilska när jag hör om kvinnor som far illa för att endel män är totalt dumma i huvudet. Eller helt enkelt fötts utan hjärna. Då började jag tänka på ett fall om en kvinna som misshandlades i 4 år av sin sambo. FYRA ÅR! kommer snart lägga upp en bild på ett av hennes ben, så kan ni nog lista ut hur resten av hennes kropp såg ut.
Hur i helvete kan detta pågått utan att någon sett? Varför har ingen gjort något?!
Jag själv levde i ett destruktivt förhållande.
Vissa visste och valde att inte göra något.
Jag kan verkligen inte förstå varför?!
Sådant här hade jag aldrig hållit tyst om jag sett eller förstått.
Nåväl.. Denna tjejs pojkvän misshandlade henne så illa att hon höll på att dö. Då packade han in henne i bilen och körde henne till sjukhuset och sa att hon ramlat i trappan. Man kan väl säga att sköterskorna och läkarna inte trodde ett dyft på detta och satte stopp för det! Heja dem!
Mannen åkte såklart fast. Vet ni vad han fick?!
Åtta år i fängelse. ÅTTA ÅR FÖR FYRA ÅR AV MISSHANDEL! Det är rent åt helvete!
Det måste bli skärpning nu alltså. Det kan inte få fortsätta såhär.
Jag blev så förbannad just nu så jag vet inte vad jag ska ta vägen. 🤬😠
Var tvungen att få ur mig detta innan jag går och lägger mig annars kommer jag inte kunna sova.
Imorgon lovar jag er ett roligare inlägg. 😅 👍🏻
Sov gott på er!
