Johanna

Igår skedde det. 

Daniel tog ledigt och följde med. 

Jag var sååå rädd. 

När jag kom in till barnmorskan (tyvärr inte min vanliga barnmorska) så sa hon:

"Jasså, han skall inte få några småsyskon på ett tag?"

Jag beröttade att han redan har två äldre bröder. 

Och då sa hon något i stil med:

"Och så har du bestämt dig för denna?"

Svarade att jag inte fått så mycket till val och fick berätta om den eventuella endometriosen, att jag var livrädd för att det skulle göra ont och om att mitt senaste cellprov hade gjort så fruktansvärt ont. 

Hon var såååå bra, hon lade en hand på min axel och sa att det inte fanns något att vara rädd för. Att jag fött barn och att jag skulle klara av detta också. 

Hon värmde en vetekudde som jag kunde ha på magen hela tiden. Hon fixade en bedövnkngsspray.

Daniel stod bakom och höll mig i handen. 😂🙈 

Jag är så pinsam, jag vet. 

Hur det kändes? 

Ja.. det gjorde lite ont när hon undersökte, som det gjort de senaste undersökningarna jag gjort. Börjar bli van med att ligga i den vidriga stolen med benen i vädret.😑

Sedan nöp hon till med ett instrument och då skrek jag aj. 😂🙈 sedan kändes det bara obehagligt, men inte ont. Direkt när hon satte in spiralen så fick jag en sjuk mensvärk. Och den kan sitta i i upp till en vecka. 

Idag har jag haft ont. Något mellan mensvärk och (förlossnings)värkar. Helt plötsligt gör det inte ont och sedan hugger det bara och så gör det så förbannat ont. Mest i min vänstra sida, den det har gjort ont i vid varje undersökning. 

Nu försöker livmoderns att stöta ut spiralen och det är därför man får lite ont. 

Nu hoppas vi verkligen att detta funkar! Att jag bli mensfri (det är målet) och att den gör mig smärtfri! 

Håll alla tummar och tår!