Barn och vikt

Daniel tjatar om en bebis. Jag har inte haft samvete att säga nej och har svarat att jag skall fundera. Igår frågade han om jag funderat. Och ja, det har jag.

Jag fullkomligt ÄLSKAR bebisar. Deras fantastiska doft. Knorrandet de gör när de sover. Huvudet som hänger löst på kroppen. Närheten man får när bebisen skall ligga tätt, tätt inpå. Sedan när de får börja smaka på nya saker, bl.a äcklig majspuré. Dem första stegen och orden. Sedan skall dem skolas in på dagis och då vart det roliga slut. Mask i magen (har ej kommit hem ännu), magsjuka, influensa, löss (något vi hittills sluppit), förkylningar och feber. En minibuss måste införskaffas. Ett större hus. Ytterligare en som skall ha fyra vinterkläder och skor. Ytterligare en som äter upp alla mina pengar. Och graviditeten.. Hemorrojder, förstoppning, vattenfyllda ben, bröst som sprutar mjölk, foglossning och halsbränna.. Ja, jag har funderat.. Jag är färdig.
Jag har nu stått stilla i ett par månader i vikten utan att registrera i viktväktarappen, så nu har jag sagt upp mitt medlemskap. Lite läskigt. Eller väldigt läskigt! Nu skall jag stå på egna ben. Men det tror jag att jag klarar. Heja mig! 
Har dock dragit på mig en lättare förkylning, så vågar inte träna. Då får man tänka en extra gång på vad man stoppar i sig. 

Idag har jag fått fixat naglarna. Himla skönt. Hade tappat alla. Förstärkningen alltså. 


Sitter och försöker få ihop en fotobok av bröllopsbilderna. Och precis när jag var klar och skulle beställa fotot till tackkorten så frågade Daniel om jag tagit foton från dem putte skickade. Vilket jag inte hade. Nu håller jag på att ladda hem dem till datan, vilket tar en evighet. Så jag får fortsätta imorgon och tackkorten dröjer ytterligare några dagar. 🤦🏻‍♀️

Vill ju få ut dem nu. Vi tar det imorgon. 
Nu blir det sängen. 

Sov gott! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0