Johanna

Dessa två senaste veckorna har varit kaos. På jobbet. Aldrig vart med om maken..! Alldels tomt i hyllorna, varor som hinner ta slut innan de ens hunnit upp, människor som handlar mat för tusentals kronor varje dag och sura kunde som gnäller för att det inte finns något i hyllorna. 

Nu denna veckan börjar äntligen varorna komma tillbaka och vi har lyckats få in så mycket så att det finns kvar till de som bara ska handla för dagen. Jag har varit helt slut på eftermiddagarna. Igår lyckades jag kunna jobba halvdag. I onsdags och torsdags jobbade jag över 2,5h per dag. 🤦🏻‍♀️

Jag har varit en sur och grinig mamma, en fru som inte haft lust eller ork till något.

Brukar aldrig tänka på mig själv, men energin till någon annan har varit helt borta. All trevlighet (säger man så 😂🙈) man har i kroppen går åt till kunderna som bara suget all energi just nu. All positivitet behövs till dem. 

Mitt i all coronakaos går en nära anhörig, till en av de bästa personerna som finns på planeten, bort. Och jag har knappt hört av mig. Knappt frågat hur man mår, hur allt känns. Tror jag skrev att jag finns här om det är ngt.

Men jag bryr mig! Jag tänker på dig mycket! ❤️ 

Och jag finns här och kommer alltid att finnas här om du behöber prata! Har känt mig som en usel vän. Jag ber om ursäkt för det! 

Dagarna har bara flutit samman och jag har inte koll på om det är måndag eller torsdag.

Nu låter det som att jag är utbränd, men det är jag absolut inte! Det har bara gått i 700 från morgon till kväll. 

Men nu är det äntligen helg! Och att jag fick jobba halvdag igår gjorde att det känns som det är söndag idag fast det bara är lördag.

Underbart! 

Jag hoppas ni alla får en jättefin påsk trots omständigheterna! 🐤 Vi får alla göra det bästa av situationen. 

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe sedan ska jag ska vårstäda huset. Och efter det tar jag nog en kaffe till.