Vila, vila och vila

Jag har inte gjort så mycket det senaste dagarna. Bara tagit det lugnt.

När jag gick och lade mig på kvällen på operationsdagen så hade jag så ont att jag inte fick av mig linnet. Jag trodde jag skulle börja gråta. Då hade jag sinnessjukt ont i högra bröstet. 

När jag vaknade på morgonen hade det blött sinnessjukt mycket, men det var precis som att det behövdes för det gjorde inte alls lika ont längre. Jag tog bilder och konatkade kliniken som sa att allt var i sin ordning. Det var blod som "blivit kvar" som behövde ut. Och efter det har allt vart bra och läkt på fint.

Jag vill VARANA känsliga läsare för blod.



När jag tog av detta så blev jag så yr. Hela badrummet snurrade och jag började på riktigt se stjärnor. Jag fick ropa till mammas man att hämta mamma för jag att skulle svimma vilken sekund som helst. 

Mamma fick sig en chock när hon kom in, men hjälpte mig med vatten och kläder. 
Det var första gången jag såg dem efteråt och jag är ingen nervös person och var inte direkt bekymrad över blodet heller. Så jag vet inte varför jag reagerade som jag gjorde. Blev förvånad över min reaktion. Och den kom så fort. Jag började ta av bandaget och var så fascinerad och så BAM(!!) så blev jag så yr och snurrig. Det var väl antagligen en schock. 

Nu är mitt högra bröst alldeles plommonlila. 😂🙈
Imorgon skall jag byta tejpen och tvätta för första gången. Jag är lite nervös över detta. För att jag är rädd att jag skall reagera som jag gjorde när jag tog av bandaget. Så mamma får hålla sig i närheten. 😂

Sa till mamma att brösten känns hårda, men kom på att det är så dem känns nu. Jag är ju van med sladdret som var innan. 🤣🙈
Hon skrattade. 

Idag träffade jag en kär gammal vän. Min bästa barndomskompis Pluttan. 
Vi lekte typ varje dag från 4-5 års ålder upp till 13-14 någon gång. Sedan började hon umgås med andra och jag med en annan. Något jag ångrar djupt. Skulle fortsatt hängt med henne. Vi ha ALDRIG båkat och jag har alltid tyckt att varje minut med henne ha varit kul. Hon gjorde min barndom så jävla bra! Fan vad jag älskade henne och det gör man väl på något vis ännu. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Och jag sa att det inte får dröja typ 10 år innan vi ses igen. Vi har stött på varandra och kramats och vi skriver ALLTID grattis till varandra när vi fyller. Och pratar lite ibland på messenger och insta, men inte mer än så. 
Ja, det var väldigt kul att åka hem till henne och säga hej. 😍

Hos mormor har jag vart varje dag. Mamma och jag har hjälpt henne med papper som skall fyllas i för Petri. 
Mormor berättade att han kunde ringa bara för att säga att hon är världens bästa mamma. Jag hade så svårt att hålla tårarna borta så jag fick gå iväg och gosa med hennes katt. Lilla mormor.



Jag saknar mig familj. Saknar barnen. Jag saknar Daniel. Åh vad jag skall krama dem alla på onsdag! ❤️ 

Nu, däremot, skall jag läsa och sedan sova. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0