Johanna

Skrev i dagarna: "vi kommer gärna och firar Leo på lördag eller söndag."

Så då fick de komma igår. 

Barnen lekte vilt. Och nästan utan bråk. Mina skall ju hålla på att sloss med varandra🤦🏻‍♀️ jag tror dock det är algot som är överjävlig just nu. En himla 6årstrots som inte är av denna värld! 

Det var iaf mysigt att ha dem här. Att ha pillan här. Vi ses så sällan. Det är så gott att sitta med en kopp kaffe och prata om allt mellan himmel och jord. ❤️

Jag är helt slut efter allt jobb i jul. Min chef kom tillbaka idag efter en veckas ledighet. Berättade att det känns som att jag jobbat en hel sommar utan semester och att i år skall jag ta ledigt en vecka i jul. 

Han svarade att det tyckte han. Ath det är en välsigt intensiv tid nu vid jul. 

Och ja, det håller jag med om! 

Det är mycket folk och mycket att göra på sommaren, men under julen är det så hetsigt på någåt vis. På sommaren semesterhandlar folk. Går omkringring i flippflopps och shorts. Nu, vid jul, är allt så förbannat stressigt.

Missförstå mig rätt: jag älskar att jobba när det är mycket att göra. Det händer liksom något hela tiden, men man blir också trött. 🙈

Nu går vi mot en lugnare period och jag kommer få mer tid till annat än bara plocka varor. Så nu skall jag göra iordning avdelningen. Städa och fixa iordning hyllorna. Hålla koll på saldona och så vidare. 

Idag fyller våran lille Leo 8år. Helt galet vad tiden gått fort! Känns ju inte som det gått 8 år sedan han kom till oss. 

Och jag minns allt som om det vore igår. 

Hur det gick så fort i starten, men att livmodern inte ville öppna sig, så de fick försöka trycka upp den med händerna och sedan försöka stoppa värkarna. Att jag fick feber under natten. Att de ville att jag skulle bada innan jag åkte in och ta två alvedon, vilket jag gjorde. Men blev förbannad för att det gjorde så ont. Att Daniel lagat en hel kyckling i lergryta som han fick mata mig med. Hur han blev lite stressad och visste inte hur han skulle bete sig innan vi åkte in. Att han somnade på förlossningen för att det tog så lång tid innan Leo kom. Vi lyssnade på hockey på radion. Jag fick sitta och gunga på en pilatesboll och gå runt med en sådan där gör stor rullator. Fick ryggmärgsbedövning efter mycket tjat från barnmorskan. 

Hur jag blev så hög av lustgasen att jag svamlade massa roliga saker. 

Att jag tyckte Leo var fruktansvärt ful när han kom (också en aning hög). 

Hur jag i efterhand inte tyckte att det gjorde så ont när han skulle ut. Hur jag, direkt efter, kände att jag ville uppleva detta igen. 

Lilla Leo. Våran livliga, vilda kille, med stort hjärta. Kommer alltid minnas att han tagit hand om kompisar som kanske inte har kommit in gruppen på dagis ordentligt. Hjälpt fröknarna med en kille med handikapp i skolan, att komma in klassrummet, efter att ha trotsat fröknarna. 

Hur han på dagis tog sig an en flicka som slutat prata efter trauma. 

Hur han berättade för algot (för ett par månader sedan) att han måste ta hand om och hjälpa sin (dagis)kompis som har lite olika handikapp. Hur han berättade för algot att man måste hjälpa dem som har det lite svårt. 

Jag kan leva med att Leo är vild och att han inte lyssnar på mig (trots att jag blir tokig ganska ofta), för jag är så tacksam att han fått ett så stort hjärta. Och att han använder det redan nu. Att han är så otroligt snäll mot alla andra  runt omkring (förutom algot 🙄😂🤷🏻‍♀️). 

Leo, som vi älskar dig! ❤️ Våran förstfödda