Johanna

Jag fullkomligt älskar mina kollegor. ❤️ Ibland vill jag tro att jag aldrig kommer att få bättre kollegor. 

Jag har trivts väldigt bra på jobbet. Men sedan jag inte fick vara kvar som mejeriansvarig så har jag inte känt det samma. Har mått ganska dåligt över det och är på något vis är jag fortfarande ledsen. Känner mig sviken och sårad. 

Jag fick börja plocka online och har fått behålla mina arbetstider och det är jag väldigt tacksam över. Men jag vill så mycket mer. 

Jag har nästan alltid haft ansvar och jag har alltid tyckt om det. Gillar att vägleda folk. Kan inte riktigt beskriva varför jag gillar det så mycket. Endel av oss är födda ledare. Och jag är definitivt det. Så är det bara. 

Just nu känns det som att jag står och trampar, men kommer ingen stans. Och det är en frustration som bara river i kroppen. 

Så fort jag ser en tjänst som innefattar ansvar och verkar vara något jag skulle kunna tänka mig, så har jag sökt. Ibland har jag fått komma på intervju och ibland inte. Men där har det tagit stopp. 

För typ två och en halv vecka sedan taggade Bladlus mig i ett inlägg. Mr Cake i Göteborg sökte en butiksmedarbetare och en ställföreträdande butikschef. Jag tänkte att jag testar att söka som stf butikschef. Några dagar senare ringde butikschefen och bad mig komma på intervju. 

Jag blev helt lyrisk och så, så glad! 

Jag var på intervjun som var så avslappnad och bra. Jag klickade med chefen och hon sa att jag hade det dem sökte, hon gillade det hon såg och hörde. Men hon ville se mig provjobba. 

Ingen var lyckligare än jag och jag trodde nästan att jag hade det. 

Imorgon skulle jag åka ner efter jobbet och provjobba, men idag fick jag sms om att de tillsatt tjänsten. 

Jag var ärlig och skrev att jag tyckte det var så tråkigt och att hon givit mig förhoppningar. Jag frågade också vad som gjorde att jag inte fick det, så jag vet det till nästa gång.

Hon bad om ursäkt och förstod varför jag var besviken. Jag har en härlig energi sa hon (det tackar jag för!), men personen som fick det har 12 års erfarenhet. 

Det jag känner här är att hur vet dem att den personen är bättre än mig. Ibland hjälper det inte med erfarenhet. 

Nåväl... Jag var en av fyra som fick vara med i denna rekryteringsprocess och det är jag sjukt stolt över! Hon gillade mig och det känns också bra. Då har jag en bra personlighet. 

Men jag är ändå besvkien och faktiskt riktigt ledsen. 

Idag bryter jag ihop, imorgon reser jag mig igen. 

Jag vill så mycket mer. Jag har så mycket att ge. Jag vill ha personalansvar och det behöver inte betyda att jag måste vara chef även fast det oftast innefattar det. 

En dag kommer jag att komma dit. 

Jag får höra och intalar mig själv att jag ska vara tacksam över att jag har ett jobb. Och det så sant. Förutom den lilla detaljen att man spenderar 8h/dag på jobbet, minst 5 dagar i veckan. Då är det ganska viktigt att man faktiskt trivs och gör något man tycker är kul. 

Imorgon bloggar jag om min mysa weekend med min man...

Tjipp!