Johanna

Han kom hem vid 12 snåret.
Då gick han naturligtvis och lade sig.

Men han har varit så tyst hela dagen.
Suckar till lite ibland.
Men detta är ju inte så konstigt.
Sovit få timmar, jobbar konstiga tider och 12 timmar i träck.

MEN(!) man får se det positiva i det hela; han tycker det är jätte kul på det nya jobbet!! :D
Det är ju roligt tycker jag!
Tar åt mig lite faktiskt.
Jag hittade jobbet och tvingade honom (nästan) att söka det.


Var på gympan.
Så tråkigt att det är uppehåll, men en månad går fort.


När jag kom hem lagade jag mat.
Chilicorncarne!
Det är såååå gott!!! :D

Nu är det lilla årskrönikan.
Barn som summerar 2012.
Så gulligt!


Ha en trevlig kväll!

Ja.. Vart ska jag börja..?

Ca klockan 20:20 torsdagen den 5/1-12 gick min slempropp.

Nervös utan dess like blev jag.

Började må illa och den så kallade mensvärken började.

20 minuter senare så började värkarna.

Först en molande värk som blev starkare och sedan gick tillbaka till det molande.

Ringde in till NÄL och de tyckte jag skulle ta ett bad och två alvedon.

Jag har alltid sagt att alvedon inte hjälper och det kan jag tala om att det gjorde det inte nu heller.

Började få ondare och ondare.

Och ringde in till NÄL igen.

De bad mig klocka värkarna.

Jag klockade dem och ringde in igen.

Då kom dom med två till två och en halv minutintervaller och satt i en till en och en halv minut.

Då hörde dom att jag hade rent utsagt SKIT ONT och bad mig komma in.

Började kolla BB-väskan så att jag fått med mig allt.

Klockan 23:05 satte vi oss i bilen och rullade mot NÄL.

Klockan 23:45 var vi framme.

När vi kom in till entrén så fick vi ringa på en klocka för att komma in.

Då skulle man prata i en högtalare och mitt i allt gör det fruktansvärt ont och jag säger:

"Hej, mitt namn är Johanna och jag står här med värkar och vill komma in!"

Daniel skämdes som en gris när jag sagt så, men jag var mitt inne i något helt annat så jag tänkte inte på hur dumt det lät. Haha.

Precis när jag tog tag i dörren in till själva förlossningen så gick vattnet.

Och det brukar vanligtvis INTE säga splasch som det gör i filmer, men det gjorde det kan jag lova.

Hade jag inte haft byxor på mig så hade det spalschat rejält.

Not very nice.

Klockan var då 23:50 och blev då inskriven.

Jag fick väldigt sexiga sjukhuskläder och en sjukt sexig blöja! ;)

När jag lagt mig på bädden så kollade barnmorskan hur öppen jag var.. -7cm!

Jag fick lustgasen och ett glas nyponsoppa!

Härligt tänkte jag! Nu blir det bebis inatt.

Det visade sig att jag hade otroligt fel..

Ja, sen händer det inte så mycket mer på ett tag.

Jag tyckte att krystvärkarna börjat.

Jag ville liksom bajsa och trycka på.

Men min lilla livmoder ville inte öppna sig så himla mycket mer.

Klockan 02:45 var jag öppen 8 cm.

Barnmorskan hade under natten påpekat att jag gärna fick en epidural (ryggmärgsbedövning), men jag ville klara mig så länge jag kunde på lustgasen.

Runt klockan 5:00 så ger jag med mig och ber om att få bedövning.

Läkaren var jätte rutinerad och hade gjort detta hur många gånger som helst.

Jag talade nämligen om att jag var lite rädd för denna fasansfulla spruta!

Läkaren kom in och satte den klockan 5:30.

Sticket kändes, men inte alls som jag trodde.

Dock så lyckas han sätta den lite fel för jag fick sjukt ont i benet!

Han ursäktade sig och sa något i stil med:

"Bara för att vi lyckats övertala dig om att det inte skulle gå fel så lyckas det bli lite galet."

Han fick göra om det.

Men så fort han fått dit den så började bedövningen värka med en gång.

En obeskrivligt SKÖN känsla!

Jag slappnade av och hade nästan kunnat somna.

Sen hände det inte så himla mycket mer.

Jag hängde på den där "ställningen" som finns i rummet och roade mig med lustgasen.

Det tryckte på ganska bra (tyckte jag) och ville bara trycka ut honom, men fick inte efter som att jag inte var tillräckligt öppen.

Så jag fick ligga där och hålla mot.

Sen började det hela avta lite.

För livmodern "stängde" sig och var nere på 7 cm igen runt 6 tiden.

När klockan var 06:30 och det snart var dags att byta barnmorska så kände jag att nu jädrar i min låda vill bebisen ut!

De gav mig ett medel vid 06:35 som skulle luckra upp livmodern så att lille Leo skulle komma ut.

De försökte hjälpa till med händerna så att livmodern skulle öppna sig, men det funkade inte.

När klockan var ca 7:30 så var jag öppen 8 cm igen.

Men nu började värkarna avta.

Jag fick feber och de gav mig 2 alvedon och penicillin.

klockan 07:50 så fick jag något medel som skulle göra värkarna starkare eller vad man ska säga.

Hon bad mig ställa mig på alla fyra och vagga lite, sitta på olika pilatesbollar och stå upp.

Jisses vad hon "jonglerade" med mig.



Hon sa:



"Du var verkligen samarbetsvillig."



Mitt svar var att jag inte kunde någonting men att dom kunde.



Och så här höll det på tills att krystvärkarna satte igång igen.

De gav mig saft med druvsocker i för att ge mig mer energi.

Och 8:45 gav de mig det där medlet som skulle luckra upp livmodern igen och livmodern öppnade sig 10 cm.

Då ställdes jag på knä för att krysta.

Och jädrar i min låda vad länge jag höll på.

När klockan var 10:00 bad de mig lägga mig ner och då var han verkligen på väg ut  -på riktigt!

Smärtan är ju dock obeskrivlig.

Det känns lite som att den största bajskorven ni kan tänka er ska ut.

Det gjorde på något sätt inte ont, men när huvudet nästan var ute och till att det kom ut gjorde det riktigt ont.

Jag svor som en dåre!

Sen var det precis som att det släppte och det blev mer som ett tryck när kroppen skulle ut.

Och allt kändes helt annorlunda, precis som att jag kände att det ändrade form där nere.

Jag gjorde en sista krystning och kroppen gled ut.

Då var klockan 11:18.

Så otroligt skönt var det att det nästan var över.

De torkade av honom, men kunde inte lägga honom på mitt bröst förrän Daniel klippt navelsträngen för den var alldeles för kort för det.

När jag fått honom på bröstet gav hon mig ett medel som gör att moderkakan åker ut.

"Detta tar cirka 30 min" sa hon.

Men bara efter några sekunder gled den ut.

Klockan 11:27

Och den känslan när moderkakan glider ut är helt fantastisk.

Precis som att sätta sig ner och vila efter ett hårt träningspass och bara pusta ut.

Sen skulle hon sy mig.

Jag sprack vid klitoris och i vaginan.

Hon smetade på bedövningssalva men den hjälpte inte ett dugg.

Jesus, vad ont det gjorde!

Smärta på hög nivå.

Jag tappade 2 dl blod. :) Inte speciellt mycket då det är helt normalt att tappa 1 liter.

Detta var en upplevlese utan dess like och jag kommer definitivt göra om det!

Det gör ont, men så fort bebisen och moderkakan kommit ut så gör det inte ont längre.

Och det är värt det!

Här är Leo ca 1 timma gammal.

Mitt älskade, vackra barn.

♥

Hej mina kära vänner.

Ja.. Som ni kanske misstänker så har vi nu fått våran lilla bebis.

Han kom den 6:e januari klockan 11:18.

Han vägde 4280g och va 53cm lång och har fått namnet Leo.

En förlossningshistoria kommer så fort jag fått tag på min journal.

Känns så konstigt  med en bebis här hemma.

Fast ändå inte.

På något sätt känns det som att han alltid har varit här.

En sån underlig känsla.

Igår kom vi hem.

Väldigt skönt då jag var vansinnig på personalen på BB.

Lille Leo ville inte ta bröstet när han kom ut och därför har personalen ägnat väldigt mycket tid åt mina stackars bröst.

Det är ju inte så att det kommer in EN barnmorska och visar utan alla ska visa och alla säger lite annorlunda saker.

Nu håller du fel, huvudet mer uppåt, kroppen mer bakåt, tryck honom emot dig, rak i ryggen, benen rakt ner och så vidare.

Sen när jag sitter som en skräddare i sängen så skulle dom ha mig på en stol..

Lilla Johanna  kan inte riktigt sitta på en stol och amma för när hon ska sitta med ryggen ända in mot ryggstolen får hon ha sina fötter på tå för att nå ner till backen.

Och ändå envisades dem om att jag skulle sitta på den förbannade stolen.

Tillslut struntade jag i det och satt som en skräddare i sängen ändå.

Han började sutta på bröstet men somnade hela tiden och då ansåg jag att han var nöjd.

Vill en bebis ha mat säger den till, så är det bara.

Första dygnet käkade han inte så mycket, men andra dygnet ville han ha mer mat.

Då bestämde dom att jag skulle börja pumpa ut mjölk och ge honom flaskan.

Men då fick jag lära mig på föräldrakursen (tänk att jag faktiskt lärde mig något ändå) att om man ger barnet flaskan alldeles för ofta så vill han inte ta bröstet för att det är så mycket lättare med flaskan. Det rinner liksom ner i halsen på dem och de behöver inte anstränga sig så mycket.

Och stackars Daniel lyssnade alldeles för mycket på barnmorskorna (som egentligen ville och menade väl).

Jag blev ännu mer irriterad.

På söndagen trodde jag att vi skulle få åka hem.

Jag tyckte att han började suga bättre och fick i sig mer mat.

Men tydligen inte..

När man ska åka hem kommer en kvinna från BB's amningsavdelning och frågar hur det känns, om man är redo att åka hem och hur man tycker att amningen går.

Den här kvinnan som kom in började peta och klämma och visa och envisades om att jag skulle sitta i den förbannade stolen.

Natten till söndagen så lyckades jag amma Leo liggandes och han fick i sig as mycket mat och somnade intill mig och fick ligga hos mig den natten för så fort jag la honom i från mig skrek han.

Men hon tyckte inte jag kunde amma liggande och tyckte heller inte att jag skulle åka hem..

Johanna var nu argare än någonsin och hade inte gråten långt borta.

Var jag så  otroligt värdelös på att amma??

Kan tala om att jag aldrig känt mig så misslyckad någon gång.

Dom var dessutom oroliga att han hade dåligt blodsockervärde och när dom tog prover på det och för gulsot så var hans värden alldeles perfekta.

Det dygnet (söndag till måndag) var riktigt jobbigt.

För dom bad mig pumpa och pumpa och pumpa.

Sen kom dom in för att väga honom innan måltid och efter måltid.

Han hade då inte gått upp så mycket och då ville man ge honom nappflaskan med min mjölk i, men den spydde han upp.

Då var det som jag sa:

"Han är nöjd, han behöver inte mer mat."

Men att lyssna på en oerfaren nybliven mamma går absolut inte..

Så de fortsatte att tvinga i honom mjölk efter amningen -som han givetvis spydde upp..

*suck*

Daniel tyckte så klart att jag skulle lyssna på vad de sa och jag blev mer och mer irriterad.

Sen kom en barnmorska på (som var underbar) att han vill ha spenar..

Så jag fick använda bröstnapp.

Perfekt, han sög som aldrig förr, men han skulle så klart ha ännu mer mjölk vid sidan av -som han naturligtvis spydde upp...

Tro aldrig att jag va arg..

Jag va totalt RABIAT!

Sen skulle de väcka mig på natten till måndagen.

klockan 03:00 vaknade Leo självmant och käkade som bara den.

Nej, men då ville  de att jag skulle sätta mig och pumpa mina bröst (producerar väldigt mycket mjölk och måste få ut och sen fick han ju TYDLIGEN inte i sig tillräckligt med mat så jag var ju tvungen att ha reserv) men jag vägrade för jag tänker inte sätta mig klockan 3 på natten för att pumpa mina bröst när JAG känner att JAG INTE behöver det.

Inte nog med det, efter att han käkat så la vi oss och somnade igen, då kom hon in och väckte oss och tvingade oss att flaskmata ungen.

Det var bara att ta upp honom och så klart så spydde han upp maten!!!

Mellan klockan 06-06:30 vaknade han igen och ville ha mat.

Han sög och dom hade så klart koll på när det va dags för honom att äta igen.

De kom in och jag fick sätta mig och pumpa och Daniel fick ge honom flaskan.

Denna gången var Leo nog trött på att spy, för han tog inte många tag på flaskan.

Förstår ni hur arg jag var?

Danile tyckte fortfarande att vi skulle lyssna på vad de sa för dem hade ju så rätt..

På måndag morgon kom en annan från amningsavdelningen in och pratade.

Det var nog den underbaraste människan (på alla de dagarna jag låg på BB) som jag mött!

Hon sa:

"Men det går ju jätte bra att amma, du gör ju precis rätt. (Jag kan tala om att jag satt i skräddarställning och höll honom så att det blev bekvämt för mig. Inte som de ville att jag skulle göra. :) )  Sen har jag ett annat knep vi körde för 10 år sen som kanske funkar ännu bättre. Istället för amningsnapp så använder du nappen på nappflaskan."

Hon visade mig och jädrar i min låda vad han sög!

Ännu mera!

Sen säger Daniel:

"Ska vi ge honom mjök nu på flaska? Det har vi blivit tillsagda att göra."

Barnmorskan:

"Nej, det tycker jag verkligen inte, nu somnade han vid bröstet och han är nöjd."

Jag kunde inte hålla mig så jag sa:

"Tack, äntligen någon som lyssnar på mig. Så här har han gjort hela tiden och då vill de att jag ska ge honom mjälk på flaskan som han bara kräks upp hela tiden. Ett barn som är hungrugt säger till."

Hon höll med mig.

Så hon tyckte absolut att vi skulle få åka hem.

Nu har vi som sagt kommit hem och amningen funkar bättre än någonsin.

Han äter för fulla muggar.

Det enda jag inte gillar är att Daniel ska var med och pilla och "rätta" mina "fel".

För enligt honom så ammar jag inte rätt.

Jag är något irriterad på honom och en gång sa jag till honom:

"Här var så god, du kan få ta och amma honom istället."

Men nu låter jag honom hållas.

Han vill ju bara väl och vill att våran lille pojk ska få i sig tillräckligt med mat.

Igår va svärmor här och hon sa samma saker som jag och idag var mamma här som också sa samma saker som mig och det kanske kan få honom att lugna ner sig lite.

Det är dock lite kladdigt och jobbigt  med nappflaskenappen, men är det, det enda sättet att få honom ta bröstet ordentligt så kör vi på det.

Fick matat honom lite innan utan den.

Ibland lyckas jag och jag kanske borde gneta mer än vad jag gör.

Har även varit på Fröja och hyrt en elektrisk bröstpump.

Har så mycket mjölk att jag inte riktigt vet vad jag ska gör med den.

Så efter var annan, var tredje matning så måste jag pumpa.

Imorgon kommer våran efterlängtade soffa.

Är så lycklig.

Har längtat så efter en ny.

Imorgon ska vi tydligen på en jävla roadtrip till Borås och grejer.

Han ska köpa grodor och koraller.

Kan inte påstå att jag är så sugen på att sätta mig och åka iväg någonstans.

Men men...

Ikväll ska vi mysa med ostbricka.

Har längtat i snart 10 månader!!

Ska njuta av varenda tugga!!

Lägger upp lite bilder på vårat lilla mirakel!

Leo är en timma gammal på denna bild.

En dag gammal!

Tre dagar gammal!

Ha en super mysig kväll, för det ska jag ha!

Over and out!