Johanna

Nu blev det lite suddiga bilder, men ser ni så fint?! Jag började gråta av lycka och algot sa:

"pappa, jag tror att mamma blev ledsen för nu gråter hon". 

Hur söt!? 😂❤️ Jag fick förklara att jag var så glad att det var därför jag grät. 

I onsdag var jag hos doktorn. Han klämde ut massa gammalt blod. Jag trodde jag skulle dö av smärta! Sinnessjukt ont gjorde det. 

Kroppen hade tagit hand om det själv, men det hade tagit längre tid. Jag skulle blöda i ca 3 dagar till. Han hade rätt. Men nu har det börjat vätska och en liten infektion har uppstått. Jag har nu köpt koksaltlösning och skall spruta in i såret och trycka ut vätskan. Detta skall göras några gånger om dagen i några dagar tills det blir klar vätska. Hjälper inte detta så måste jag få penicillin. 

Men jag är inte röd eller varm runt såret och har heller inte feber och det är ju ett gott tecken. Men fy fan vad ont det gör! 

Idag var jag på NÄL för akupunktur för endometriosen. 

Efter det käkade jag tidig lunch med lusen och fick till ett spännande möte. Men mer än så säger jag inte. 

Jag sover otroligt dåligt på nätterna. Nästan inget alls. 

Skulle träffat grannen idag, men fick avboka för jag orkade inte. Så sedan jag kom hem vid 12 så har jag bara suttit i soffan. Det behövs plockas i ordning i köket, men jag orkar inte. 

Snart ska jag åka och hämta matkassarna på jobbet. Orkar inte det heller egentligen. 😑 

Imorgon skall jag ligga i soffan hela dagen. Inte göra ett skit. 

Ha det fint! 

När jag gick och lade mig på kvällen på operationsdagen så hade jag så ont att jag inte fick av mig linnet. Jag trodde jag skulle börja gråta. Då hade jag sinnessjukt ont i högra bröstet. 

När jag vaknade på morgonen hade det blött sinnessjukt mycket, men det var precis som att det behövdes för det gjorde inte alls lika ont längre. Jag tog bilder och konatkade kliniken som sa att allt var i sin ordning. Det var blod som "blivit kvar" som behövde ut. Och efter det har allt vart bra och läkt på fint.

Jag vill VARANA känsliga läsare för blod.

När jag tog av detta så blev jag så yr. Hela badrummet snurrade och jag började på riktigt se stjärnor. Jag fick ropa till mammas man att hämta mamma för jag att skulle svimma vilken sekund som helst. 

Mamma fick sig en chock när hon kom in, men hjälpte mig med vatten och kläder. 

Det var första gången jag såg dem efteråt och jag är ingen nervös person och var inte direkt bekymrad över blodet heller. Så jag vet inte varför jag reagerade som jag gjorde. Blev förvånad över min reaktion. Och den kom så fort. Jag började ta av bandaget och var så fascinerad och så BAM(!!) så blev jag så yr och snurrig. Det var väl antagligen en schock. 

Nu är mitt högra bröst alldeles plommonlila. 😂🙈

Imorgon skall jag byta tejpen och tvätta för första gången. Jag är lite nervös över detta. För att jag är rädd att jag skall reagera som jag gjorde när jag tog av bandaget. Så mamma får hålla sig i närheten. 😂

Sa till mamma att brösten känns hårda, men kom på att det är så dem känns nu. Jag är ju van med sladdret som var innan. 🤣🙈

Hon skrattade. 

Idag träffade jag en kär gammal vän. Min bästa barndomskompis Pluttan. 

Vi lekte typ varje dag från 4-5 års ålder upp till 13-14 någon gång. Sedan började hon umgås med andra och jag med en annan. Något jag ångrar djupt. Skulle fortsatt hängt med henne. Vi ha ALDRIG båkat och jag har alltid tyckt att varje minut med henne ha varit kul. Hon gjorde min barndom så jävla bra! Fan vad jag älskade henne och det gör man väl på något vis ännu. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Och jag sa att det inte får dröja typ 10 år innan vi ses igen. Vi har stött på varandra och kramats och vi skriver ALLTID grattis till varandra när vi fyller. Och pratar lite ibland på messenger och insta, men inte mer än så. 

Ja, det var väldigt kul att åka hem till henne och säga hej. 😍

Hos mormor har jag vart varje dag. Mamma och jag har hjälpt henne med papper som skall fyllas i för Petri. 

Mormor berättade att han kunde ringa bara för att säga att hon är världens bästa mamma. Jag hade så svårt att hålla tårarna borta så jag fick gå iväg och gosa med hennes katt. Lilla mormor.

Jag saknar mig familj. Saknar barnen. Jag saknar Daniel. Åh vad jag skall krama dem alla på onsdag! ❤️ 

Nu, däremot, skall jag läsa och sedan sova. 

Sovit riktigt gott inatt. 

Imorse var magen lite bubblig av lite nervositet. 

Jag kan inte säga att jag var så nervös över sövning och operation. Mer kanske spänd och sjukt taggad. Har ju längtat så efter detta och kände mig så redo! 💪🏻

Mamma däremot, hon var nervös och tyckte detta var jobbigt. 

Klockan 10:40 kom vi dit. Jag fick träffa kirurgen och han målade upp och mätte. Frågade om jag var nervös och jag svarade nej inte så farligt, mer spänd. 

Och han sa: "det är klart, det är en stor dag." 

När han lyfte brösten var jag alldeles svettig under. Och jag sa att detta skall bli så skönt att bli av med. För det är så det är för mig. Går jag utan BH blir jag pisseblöt under. Det är stort gäng och det blir hud-mot-hud-effekten.

Han förstod precis vad jag menade. 

Han sa också att det litet höng kommer jag att ha, men absolut inte lika ljupt (som han så fint kallade det 😂🙈) som nu. 

Jag fick träffa narkossköterskan som var så mysig och snäll. Han gav mig smärtstillande, medecin så jag inte skulle må illa när jag vakande och så fick jag sövningsmedel (säger man så?) intavinöst. För man mår lätt illa av gasen, så det ger dem inte. 

Han frågade om jag var nervös och jag svarade att jag väntat på detta så länge och var så redo. Att jag såg det lite som att få sova och vakna upp med nya tuttar. Helt perfekt. 

Han skrattade. 

Sedan frågade han om jag började bli trött. Först var jag inte det och sedan sa det PANG! 

"NU börjar jag bli riktigt trött" sa jag och sedan somnade jag nog för helt plötsligt belev jag väckt av mammas röst och en trevlig norsk sköterska. Norska är ändå ett väldigt mysigt och vänligt språk måste jag säga. 

Jag var rejält groggy och as trött. Jag fick smärtstillande och den smärtan jag kände var en brännande smärta. Hon kom in med en handduk som de stoppade innanför BH'n för att stoppa svullnaden. Kirurgen kom in. Jag var fortfarande väldigt groggy när han pratade, men det hade gått väldigt bra sa han. Det var en lyckad operation. 👍🏻

Jag var väldigt yr, men mådde absolut inte illa. Jag skakade och förs som fan. Jag fick sätta mig upp med täcket om mig och går runt lite. Och när jag fått värmen tillbaka och bara kände mig lite full, fick jag åka hem. 

Tänk er känslan när man börjar bli full och får koncentrera sig på att försöka gå rakt. Så var det. 😂🙈

Nu sitter jag i mammas soffa. Har tagit smärtstillande. Nu värker det rejält, men det är absolut inte olidligt. Det gör ont liksom. 

Det gör välsigt ont när jag inte tänker på det och skall sträcka mig efter saker och böjer mig ner. Aj aj aj. Så det får jag tänka på. 

Imorse när vi kommit till Halden så blev jag stoppad med blåljus. Det var tullen. De ställde ett par frågor, as trevliga var dem och vi fick köra vidare. 

När vi kom till norska gränsen på väg hem blev mammas toppad av svenska tullen. De frågade vad vi gjort i Norge. Jag har opererat mig sa jag och han sa bara "okej, åk hem med er. Och krya på dig." 

Bra de har koll tycker jag! 👍🏻

Nu skall vi äta pizza. Den är efterlängtad! 

Förkylningen har satt sig på luftrören. 

Men vilken skillnad det blev på honom efter den och han fick sova heeeela natten. 

Så skönt. 

Idag hämtade jag ut en annan slags hostmedecin än den vi hade hemma. Denna skall väl vidga luftrören och man blir välsigt trött av den. Men sådan skillnad det är på honom idag jämfört med igår. Känns otroligt skönt i mammahjärtat.

Men febern hänger kvar. 

Blir nog inte skola på måndag. 

Men han har ätit idag, så nu går det åt rätt håll. 

Jag har saberst huset idag. Klorin i hela badrummet, nya handdukar, tvättat sängkläder och duschat barnen. Dammat, dammsugit och skurat. Så skönt. 

Jag har köpt ett medel som skall hindra förkylningar att angripa. Så jag håller mig frisk tills på torsdag. Nu har ju jag vart ruskigt förkyld, men det är på väg ut ur kroppen. Men vill inte få ett bakslag och åks på det igen. 

Igår hade jag möte med min chef. Jag får inte behålla tjänsten i mejerit. Hans motivering: dåligt underhåll av frys och boxar. Något som blivit så mycket bättre från att jag började till nu. Jag fick 6 månader. Önska jag kunde få till sommaren. Men men... Inget att göra åt. Bryta ihop, resa sig och gå vidare. 

Pissigt är det och ledsen är jag.

Det enda jag tycker är märkligt är att jag i tisdags satt i ett "budgetmöte" med honom. Han borde inte haft det med mig om jag ändå inte skulle få behålla. Det handlade om vilka mål jag skulle nå. Nej, nu släpper vi detta och går vidare. 

Vad som händer nu, vet jag inte.. Det återstår och ser.. 

Här har vi haft mellomys. Barnen kastade in handduken efter en timme och sover nu gott.

Vi skall se film.

Ha en mysig kväll.